A:s mormor har gått bort... Hon var 92 år och har tacklat av mkt sista året, sista tiden var hon inte kontaktbar, så det var väl "barmhärtigt" eller vad man ska säga... men jag SAKNAR henne så...
Jag minns henne som hon var när jag o A träffades, en glad, rolig krutgumma, mycket glimten i ögat och en massa att berätta.
Jag minns alla våra barnvagns-promenader när Storebror var bebis, vi "Gick Runt" som hon kallade det när vi gick runt halva hennes ö. En runda på ca 5 km och hon surrade om allt mellan himmel och jord...
Jag minns dagarna då jag bodde ute hos henne på somrarna med barnen när A jobbade. Vad vi hade det mysigt ihop...
Jag minns hennes karltokiga sida, hon flörtade med allt i karl-väg, unga som gamla, och gjorde det på ett sånt härligt sätt :-D...
Det är så jag kommer bevara henne i mitt hjärta, hon blev min bonus-mormor då mina far-o morföräldrar sedan länge gått bort - och jag är så tacksam att jag fick lära känna henne.
2 kommentarer:
jag hoppas att mina barn och barnbarn skriver detta vackra när jag en gång försvinner ur livet
tack! När jag tänker efter så hoppas jag också det :-)
Skicka en kommentar