Jag har nog varit odräglig...

Förlåt, alla kollegor och vänner - jag har nog varit odräglig den senaste tiden... Jag har agerat ut hela min frustration över jobbet lite väl dramatiskt - tror jag...

• Jag som tycker att folk som bara klagar och inte gör något åt det är patetiska.
• Jag som brukar vara en ganska positiv och optimistisk person.
• Jag som brukar se svårigheter som en utmaning.
• Jag som egentligen tycker att jag har ett riktigt roligt jobb.

Lågvattenmärket kom förra veckan, när vi kom tillbaks till jobbet på onsdagen efter nästan en veckas skön ledighet. Okej, jag fick ett bryskt uppvaknande med fullkomlig kaos och storm kring min riktiga surdeg som jag har att hantera - men det rättfärdigar inte riktigt mitt beteende.

Jag suckade och beklagade mig för alla som kom i min väg. Jag stönade till alla som jag pratade med att nu vill jag byta jobb. Jag tyckte riktigt synd om mig för att min chef ska sluta och lämna mig med eländet - vilket han fick höra mer än en gång.

Till slut började jag själv inse att jag var riktigt patetisk, och att det ju faktiskt finns ett val. Antingen går jag och signalerar TYDLIGT att jag vill byta jobb - eller så tar jag mig igenom stormen med huvudet högt och mycket kämpaglöd - och slutar beklaga mig! För det finns ju faktiskt så mycket roligt kvar att göra, om jag väl orkar lyfta blicken och se över surdegen.

Så i helgen lovade jag mig själv att begrava den bittra, sura patetiska människan som jag faktiskt inte känner och istället fokusera på att vara en målmedveten, positiv, kreativ person.

Och det har faktiskt lyckats! Tänk vad negativa tankar kan orsaka elände - och vad positiva tankar kan åstadkomma :-)! Början av den här veckan har, trots en massa krångel och tuffa dagar, kännts riktigt kul! Dessutom har jag tagit tag i en massa saker som jag borde dragit igång för länge sedan men inte mäktat med - och jag ser fram mot vårens utmaningar med spänning, faktiskt.