Trångboddhet och Separationsångest

Vi är per definition trångbodda (det har jag läst i tidningen). För att inte vara trångbodda ska alla barn ha varsit rum o föräldrarna ett tillsammans. Jag kan ju tycka att vi är lite bortskämda i Sverige, men, men så är definitionen.

Fast jag kan ju också erkänna att vi nog är lite trångbodda just nu. En 4-barns familj ska alltså ha 5 sovrum - o vi har 3... (Det är ju 2 rum till på "g", men när det blir verklighet står skrivet i stjärnorna...) Tjejerna har sedan de föddes bott i vårt sovrum, i 2 år och 8 mån har vi hört deras andetag varenda natt, delar av natten alldeles intill då de ofta hamnar i vår säng.

Men nu har de flyttat :-O... Förra fredagen bestämde de att de skulle flytta in till storebror, 7 år! Han bor i rummet intill oss, ett stort rum med våningssäng. S skulle sova i nedersängen o E på madrass på golvet. Storebror tyckte det var helfestligt, o tjejerna var så stolta när de skulle få sova över hos en "kompis"!

Och där är de kvar - de vägrar flytta tillbaka! Storebror börjar bli lite less, så vi får nog be dem flytta hem igen snart. Och också för att mamma tycker att det är sorgligt tomt o tyst i sovrummet... Två tomma spjälsängar, inga små söta andetag, bara jag o A (o det är ju inte så bara, eg är det ju ganska skönt att ha ett eget sovrum igen... men TOMT!)...

Det slog mig att snart har vi inga små barn längre... Ingen som vill krypa ner i vår säng, inga som tycker att vi är bäst i världen (iallafall inte visar det på det där självklara sättet)... Snart har alla flyttat hemifrån på riktigt - Neej! Jag vill stanna tiden nu!! (Men om jag är realist så inser jag ju att vi nog kommer att ha barn hemma i minst 18 år till, så vi har tid att vänja oss innan alla dragit, o vissa dagar tycker jag det känns som alldeles för långt dit :-D!)

Men sån tur är kommer två små söta pyjamas-flickor tassande från storebrors rum på nätterna o kryper ner under våra täcken o orskar bök, trängsel o hojtar efter tappade nappar - så vi får njuta av dem på nätterna ännu ett tag till, även om de flyttat ifrån oss...