Swisch - så var julen över. Vi har haft en bra jul, men lika fort som den kom var den över igen känns det som. Och idag är det Nyårsafton.
På Julafton var vi hemma hos oss tillsammans med en av mina systrar. Samma schema som vanligt - så ska det ju vara. Morgonpaket vid sängen (från hustomten "Klimpen"), skidtur hela familjen med de minsta i pulka, risgrynsgröt-lunch, fika till Kalle Anka, tomte med klappar, julmiddag, Monopol-spel när de små somnat, TV-tittande, choklad, choklad, choklad...
Lite reflektioner:
Skidturen
Lite för lång i år både för stora o små barn. Man lär så länge man lever. Ungefär halva turen satt tjejerna i pulkan o grät: "Åka Björkliden, åka Björkliden"... För i deras värld sitter man i pulkan när man är i fjällen o de trodde ju förstås glada i hågen att vi skulle till Björkliden när de sattes i pulkan. När vi sedan sa att "Nu åker vi hem!", blev de alldelels förtvivlade. Så A lurade dem o sa till slut att "Nu åker vi till tomten i Björkliden!" för att de skulle lugna ner sig - mycket opsykologiskt - men det är rätt tungt att dra Fjellpulkens Tvillingpulka med 2 ggr 14 kg barn i tunga uppförsbackar, och då säger man tydligen vad som helst för att få tyst på gastande barn... Det blev inte roligt när de insåg att det var hem vi var på väg... Men med lock om att vi ju måste hem för att tomten skulle hitta oss när han skulle lämna paket blev det lugnt till slut.
Julklapparna
För många, för hysteriskt...
Jag har trott att vi är rätt sansade när det gäller julklappar... Det är inte sannt, det fanns inget sansat över julklappsutdelningen överhuvudtaget. Paket från mamma, pappa, mostrar, farbröder, morbröder, mormor, morfar, farmor, farfar, övriga bekanta... Om jag bara kunnat skylla på alla andra, men det kan jag inte. Jag har under hösten hittat den ena boken efter den andra som jag köpt som julklappar och om man lägger till alla klappar vi köpte sista veckan blev det en hysterisk hög. Och det är klart många klappar till 4 barn blir MÅNGA klappar. Jämfört med många andra tror jag inte vi har speciellt överdrivet många klappar/barn - men det hör inte hit. VI tyckte det blev för hystriskt och ska fundera ut hur vi gör till nästa år. Nr 1 (o det har vi redan pratat ihop oss om) är inga klappar kusiner emellan. Sen kanske man skulle dela upp utdelningen i flera omgångar - o dra ner på antalet... (vi kan ju iallafall styra upp våra egna inköp...)
Jultomten
Storebror var jultomte i år - och han gjorde det så bra! Han gick verkligen in för det, planerade allt så bra och har redan tänkt ut förbättringar till nästa år. Tjejerna genomskådade honom inte, det gjorde däremot Lillebror, men det är nog svårt att lura en 7-åring.
Juldagen är en skön dag.
söndag, december 31, 2006
J***a DATOR!
Jag har inte lyckats logga in på Bloggen sen före jul, ända sen de bytte Inloggningssida, så det har inte blivit mycket skrivet inte! Jag tror det beror på vår j***a dator som är full av skit trots återupprepade virusgenomkörningar, GAAHH! Nu lyckades jag logga in när jag skrev en kommentar på Tvillingmammans blogg - så ni Bloggare får nog förvänta er många kommentarer framöver om jag ska kunna skriva något i min egen Blogg :-D!
Rapport om julen kommer...
Rapport om julen kommer...
fredag, december 22, 2006
Genom en snårskog av lögner
Nu har han lyckats trassla till det för sig igen vår Lillebror, GAAHH! Eller i söndags rättare sagt, men man ligger ju lite efter så här i jultider... Glad i hågen hann han bara konstatera i söndagskväll, att nu var kompisförbudet över - innan nästa incident uppdagades, hmm.
Vi satt och myste tillsammans i soffan när jag kände att han hade någon pryl i fickan. Jag frågade vad det var - och det var då det började...
Genom en snårskog av lögner kom vi till slut fram till Sanningen. Och den hade väl inte varit så farlig (men lite), om han bara inte börjat snärja in sig i snårskogen...
Jag ser direkt när mina barn ljuger. (Tror jag iallafall, hm.) Jag såg direkt att han inte talade sanning, och jag kunde bara se på hur han drog ner sig själv längre och längre i lögnens träsk.
Attans grabb!
Sanningen var att en liten fin ask från 20-talet tillhörande morfar hade slunkit ner i hans ficka (för den hade ju så fint tyg innuti...) när han varit hos mormor o morfar, men ni skulle hört hans förklaringar till var han hittat den (ändrades 3 gånger), vem som tvingat honom att ta den (:-O), och varför den hamnat i fickan - ojojoj...
Resultatet blev ytterligare kompisförbud, inget dataspelande och förlåt-samtal till morfar.
Och en fullständigt förkrossad, rödgråten son som varit rätt dämpad denna vecka.
Det är INTE lätt att vara förälder alla gånger. Inte barn heller.
Nu är det bara att hoppas att hans karrär som snattare nu är över.
Vi satt och myste tillsammans i soffan när jag kände att han hade någon pryl i fickan. Jag frågade vad det var - och det var då det började...
Genom en snårskog av lögner kom vi till slut fram till Sanningen. Och den hade väl inte varit så farlig (men lite), om han bara inte börjat snärja in sig i snårskogen...
Jag ser direkt när mina barn ljuger. (Tror jag iallafall, hm.) Jag såg direkt att han inte talade sanning, och jag kunde bara se på hur han drog ner sig själv längre och längre i lögnens träsk.
Attans grabb!
Sanningen var att en liten fin ask från 20-talet tillhörande morfar hade slunkit ner i hans ficka (för den hade ju så fint tyg innuti...) när han varit hos mormor o morfar, men ni skulle hört hans förklaringar till var han hittat den (ändrades 3 gånger), vem som tvingat honom att ta den (:-O), och varför den hamnat i fickan - ojojoj...
Resultatet blev ytterligare kompisförbud, inget dataspelande och förlåt-samtal till morfar.
Och en fullständigt förkrossad, rödgråten son som varit rätt dämpad denna vecka.
Det är INTE lätt att vara förälder alla gånger. Inte barn heller.
Nu är det bara att hoppas att hans karrär som snattare nu är över.
Jullov!
NU är det jullov! Det har som varit lite körigt på jobbet de senaste veckorna. Tänk att det alltid blir så kaotiskt just före semestern och julen och påsken- ja, jämt när man ska vara ledig.
Det som totalt havererat de senaste veckorna är 400 brev som jag gått igenom innan de skulle skickas ut. Eller kvalitetssäkrat som det så fint heter. 400 brev är väldigt många brev rent fysiskt. Det insåg man inte när man bara såg listan på alla namn som skulle ha breven. 400 brev är väldigt många brev när man ska kvalitetssäkra innehållet på kvällarna (eftersom dagarna ju är fyllda med allt annat som ska göras på jobbet) veckan före jul - när man vanligtvis har rätt mycket annat som man borde göra. Som att slå in paket, baka pepparkakor, skriva julkort (sent som vanligt) och kanske julstäda.
Nu är breven utskickade och jag loggade ut mig från jobb-datorn igårkväll för en välbehövlig julledighet.
Så nu är det bara kvar att slå in paket, julstäda, baka, julhandla och klä granen. Tur att vi har ribban ganska lågt :-D!
Men om man ser det från den positiva sidan så har vi ju faktiskt redan:
Det som totalt havererat de senaste veckorna är 400 brev som jag gått igenom innan de skulle skickas ut. Eller kvalitetssäkrat som det så fint heter. 400 brev är väldigt många brev rent fysiskt. Det insåg man inte när man bara såg listan på alla namn som skulle ha breven. 400 brev är väldigt många brev när man ska kvalitetssäkra innehållet på kvällarna (eftersom dagarna ju är fyllda med allt annat som ska göras på jobbet) veckan före jul - när man vanligtvis har rätt mycket annat som man borde göra. Som att slå in paket, baka pepparkakor, skriva julkort (sent som vanligt) och kanske julstäda.
Nu är breven utskickade och jag loggade ut mig från jobb-datorn igårkväll för en välbehövlig julledighet.
Så nu är det bara kvar att slå in paket, julstäda, baka, julhandla och klä granen. Tur att vi har ribban ganska lågt :-D!
Men om man ser det från den positiva sidan så har vi ju faktiskt redan:
- införskaffat alla julklappar
- skickat paket till farmor o farfar o kusiner
- slagit in en hel del paket
- köpt lite julmat
- fått iväg julkorten
- hämtat gran
- satt igång pepparkaksdegen för eftermiddagens bak
Julen, here we comes!
tisdag, december 19, 2006
Minnet av en gammal mormor
A:s mormor har gått bort... Hon var 92 år och har tacklat av mkt sista året, sista tiden var hon inte kontaktbar, så det var väl "barmhärtigt" eller vad man ska säga... men jag SAKNAR henne så...
Jag minns henne som hon var när jag o A träffades, en glad, rolig krutgumma, mycket glimten i ögat och en massa att berätta.
Jag minns alla våra barnvagns-promenader när Storebror var bebis, vi "Gick Runt" som hon kallade det när vi gick runt halva hennes ö. En runda på ca 5 km och hon surrade om allt mellan himmel och jord...
Jag minns dagarna då jag bodde ute hos henne på somrarna med barnen när A jobbade. Vad vi hade det mysigt ihop...
Jag minns hennes karltokiga sida, hon flörtade med allt i karl-väg, unga som gamla, och gjorde det på ett sånt härligt sätt :-D...
Det är så jag kommer bevara henne i mitt hjärta, hon blev min bonus-mormor då mina far-o morföräldrar sedan länge gått bort - och jag är så tacksam att jag fick lära känna henne.
Jag minns henne som hon var när jag o A träffades, en glad, rolig krutgumma, mycket glimten i ögat och en massa att berätta.
Jag minns alla våra barnvagns-promenader när Storebror var bebis, vi "Gick Runt" som hon kallade det när vi gick runt halva hennes ö. En runda på ca 5 km och hon surrade om allt mellan himmel och jord...
Jag minns dagarna då jag bodde ute hos henne på somrarna med barnen när A jobbade. Vad vi hade det mysigt ihop...
Jag minns hennes karltokiga sida, hon flörtade med allt i karl-väg, unga som gamla, och gjorde det på ett sånt härligt sätt :-D...
Det är så jag kommer bevara henne i mitt hjärta, hon blev min bonus-mormor då mina far-o morföräldrar sedan länge gått bort - och jag är så tacksam att jag fick lära känna henne.
fredag, december 15, 2006
När alla säkringar brinner
Jag är en ganska tålmodig person, sansad och lugn - för det mesta... Men ibland brinner alla säkringar på en gång, och jag beter mig i helt motsatt riktning än vad man som pedagogisk förälder borde ...
Det senaste i den vägen var när jag häromkvällen blev fullkomligt GALEN på våra allra minsta små monster, som krånglade som f-n vid läggningen, så då sa (eller kanske vrålade...) jag åt dem att "SKA DET VARA PÅ DET VISET SÅ FÅR NI NTE SOVA, GÅ NER OMEDELBART OCH SÅ STANNAR NI DÄR!!!" och de blev ju såklart ledsna och ville sova, men jag stod fast vid att de verkade minsan inte trötta utan nu skulle vi vara uppe hela natten om det nu var det de ville...
Efter någon minut smälte mamma-hjärtat och jag bar upp de förtvivlade tjejerna som ju ville soova, och de somnade strax i sina sängar... Jag kände mig inte som världens bästa mamma efter det kan jag säga...
Det senaste i den vägen var när jag häromkvällen blev fullkomligt GALEN på våra allra minsta små monster, som krånglade som f-n vid läggningen, så då sa (eller kanske vrålade...) jag åt dem att "SKA DET VARA PÅ DET VISET SÅ FÅR NI NTE SOVA, GÅ NER OMEDELBART OCH SÅ STANNAR NI DÄR!!!" och de blev ju såklart ledsna och ville sova, men jag stod fast vid att de verkade minsan inte trötta utan nu skulle vi vara uppe hela natten om det nu var det de ville...
Efter någon minut smälte mamma-hjärtat och jag bar upp de förtvivlade tjejerna som ju ville soova, och de somnade strax i sina sängar... Jag kände mig inte som världens bästa mamma efter det kan jag säga...
torsdag, december 14, 2006
Det går bara för runt...
Nu snurrar livet lite väl fort, jag hinner inte med... Eller, rättare sagt, de flesta av vardagens "måsten" hinns väl med, men inget mer.
Det jag önskar mest av allt just nu är en (eller två eller tre...) helt egna dagar, där jag fick göra precis vad jag ville utan någon att ta hänsyn till och ingen tid att passa. Kanske något att önska sig i julklapp?
Det jag önskar mest av allt just nu är en (eller två eller tre...) helt egna dagar, där jag fick göra precis vad jag ville utan någon att ta hänsyn till och ingen tid att passa. Kanske något att önska sig i julklapp?
tisdag, december 12, 2006
måndag, december 11, 2006
Besviken
Ikväll fick vi ett tråkigt samtal. Det var T:s kompis mamma som ringde och berättade att T, hennes pojke och en pojke till varit dumma med en pojke i skolan. Riktigt dumma :-(...
Enda ljuspunkten är att T berättade precis vad som hänt, utan försköningar. Hans kompis hade urskuldat sig med att pojken de slagit hade kastat snöklumpar på dem först tillsammans med några andra barn. Men så var det inte. De hade bara blivit så irriterade på honom för att han alltid vill att de ska jaga honom...
Vi har ringt upp pojken. Jag har pratat med hans pappa. T har pratat med pojken och bett om ursäkt. Vi har pratat länge om vad han gjort och varför det var så fel och dumt. Han fick lägga sig tidigt utan kvällsmat eller godnattläsning. Kompis-förbud hela veckan. I morgon ska han själv be om ursäkt en gång till i skolan (hans egen idé).
Det var en riktigt ynklig liten pojke med ruskigt dåligt samvete som somnade ikväll.
Undrar om vi agerade rätt? Men vi reagerade och agerade iallafall.
Usch, vad jag känner mig besviken på lille T just nu.
Enda ljuspunkten är att T berättade precis vad som hänt, utan försköningar. Hans kompis hade urskuldat sig med att pojken de slagit hade kastat snöklumpar på dem först tillsammans med några andra barn. Men så var det inte. De hade bara blivit så irriterade på honom för att han alltid vill att de ska jaga honom...
Vi har ringt upp pojken. Jag har pratat med hans pappa. T har pratat med pojken och bett om ursäkt. Vi har pratat länge om vad han gjort och varför det var så fel och dumt. Han fick lägga sig tidigt utan kvällsmat eller godnattläsning. Kompis-förbud hela veckan. I morgon ska han själv be om ursäkt en gång till i skolan (hans egen idé).
Det var en riktigt ynklig liten pojke med ruskigt dåligt samvete som somnade ikväll.
Undrar om vi agerade rätt? Men vi reagerade och agerade iallafall.
Usch, vad jag känner mig besviken på lille T just nu.
lördag, december 09, 2006
Intryck från en tjänsteresa
Vi bor i ett långt land... Jag har varit i Halmstad o Göteborg to-fre. Vi flög kl 6 hemifrån och åt lunch kl 12 i Halmstad! Så även om landet är långt, så är det inte längre än så - att lunchen kan intas 200 mil söderut.
Några reflektioner från min trip...
Vintern gör sig bäst snötäckt
Gröna ängar och gräsmattor , +10 grader, blåst och hällregn... Nej, hur mörkt det än blir häruppe så föredrar jag vårt 60 cm tjocka snötäcke, rimfrost i träden och fina skidpår. Även om vi får skotta och skotta och skotta... Och inte känns det ljusare i Göteborg på vintern. I love snow!
7-rätters-middag med Stora Vinpaketet
på en av Göteborgs godaste restauranger gör en mätt, glad, surrig och... bakis dagen efter, fy...
Synen på otrohet
bland mina 5 bordskavaljerer gör en mörkrädd :-O... Det blev en mkt intressant diskussion om otrohet och jag blev alldeles mörkrädd när jag insåg att 4 av 5 herrar i åldrarna 35-60 år tyckte att otrohet var helt OK - så länge den andra inte vet något. "Det man inte vet lider man inte av!" och "Om någon du känner dör blir du ju inte lessen förrän du vet om det!" Herregud, inte konstigt att det är så många som hoppar över skaklarna :-(... Oj, vad jag var upprörd... Tack, Claes, snart nybliven 2-barns-far, för att du var på min sida!
Borta bra men hemma bäst
Åh, vad skönt det var att komma hem igen, till min trogne man (fortsätter jag att tro iallafall, blåögd o naiv som jag fått höra att jag är...) och mina bedårande barn (som jag helt glömt att jag totalt tappat tålamodet med i onsdags, hur kunde jag göra det...?).
Några reflektioner från min trip...
Vintern gör sig bäst snötäckt
Gröna ängar och gräsmattor , +10 grader, blåst och hällregn... Nej, hur mörkt det än blir häruppe så föredrar jag vårt 60 cm tjocka snötäcke, rimfrost i träden och fina skidpår. Även om vi får skotta och skotta och skotta... Och inte känns det ljusare i Göteborg på vintern. I love snow!
7-rätters-middag med Stora Vinpaketet
på en av Göteborgs godaste restauranger gör en mätt, glad, surrig och... bakis dagen efter, fy...
Synen på otrohet
bland mina 5 bordskavaljerer gör en mörkrädd :-O... Det blev en mkt intressant diskussion om otrohet och jag blev alldeles mörkrädd när jag insåg att 4 av 5 herrar i åldrarna 35-60 år tyckte att otrohet var helt OK - så länge den andra inte vet något. "Det man inte vet lider man inte av!" och "Om någon du känner dör blir du ju inte lessen förrän du vet om det!" Herregud, inte konstigt att det är så många som hoppar över skaklarna :-(... Oj, vad jag var upprörd... Tack, Claes, snart nybliven 2-barns-far, för att du var på min sida!
Borta bra men hemma bäst
Åh, vad skönt det var att komma hem igen, till min trogne man (fortsätter jag att tro iallafall, blåögd o naiv som jag fått höra att jag är...) och mina bedårande barn (som jag helt glömt att jag totalt tappat tålamodet med i onsdags, hur kunde jag göra det...?).
onsdag, december 06, 2006
Slut och färdig...
Usch, jag är helt slut nu :-(... Tjejerna har krånglat sen jag hämtade dem från dagis och det kulminerade vid läggningen, GAAHH! De gör aldrig det de ska o när jag väl fått dem i säng, så hittar de på en massa ursäkter för att få komma upp. Det ska drickas vatten o kissas o det är fel napp och fel färg på lakanet :-O och de ska inte ha pyjamas utan T-shirt o trosor o när de har bytt är det fel trosor...
När väl alla barn var i säng så hela huset ut som F-N o pappa ska komma hit i morgon, så lite vill jag röja iallafall - men jag är SÅ trött. Tvätt ska hängas, disk ska diskas och jag ska bort med jobbet i morgon 2 dagar så jag måste packa lite. Taxin kommer 5.15...
Och A är på julbord (kul för honom...).
Egentligen behöver jag jobba lite, men jag orkar inte!
Till råga på eländet fick jag en sur kommentar av en av våra grannar idag (inte barnens extra-farfar utan en annan (sur)gubbe) när jag kämpade med att ploga bort den plogvall som blockerade vår infart hård som cement. Han tyckte jag la för mycket snö på hans sida, som plogbilen sen plogar in i hans infart till en släpvagn som står bakom hans hus. Och, han har ju lite rätt, egentligen får man inte lägga snön på vägkanten, utan den ska upp på den egna tomten - men det var så J-LA mycket och tungt och vår uppfart lutar uppåt. Men jag blev så SUR (kände mig träffad kanske ;-) så jag plogade arg som ett bi bort all snö jag lagt på "hans sida" och körde upp på våran tomt, puh... Sen kan jag bli irriterad för snön som hamnar i plogvallen framför vår infart kommer faktiskt från gatan, så den snön kan de gott få tillbaka... (Jag känner mig som en riktig "Svensson" som bråkar med grannen om plogningen :-D, det var första gången - lite vuxenpoäng kanske, haha...)
Nej, det här duger inte - måste göra lite nytta så jag kommer in säng någon gång. Fakirplanet, blää..
När väl alla barn var i säng så hela huset ut som F-N o pappa ska komma hit i morgon, så lite vill jag röja iallafall - men jag är SÅ trött. Tvätt ska hängas, disk ska diskas och jag ska bort med jobbet i morgon 2 dagar så jag måste packa lite. Taxin kommer 5.15...
Och A är på julbord (kul för honom...).
Egentligen behöver jag jobba lite, men jag orkar inte!
Till råga på eländet fick jag en sur kommentar av en av våra grannar idag (inte barnens extra-farfar utan en annan (sur)gubbe) när jag kämpade med att ploga bort den plogvall som blockerade vår infart hård som cement. Han tyckte jag la för mycket snö på hans sida, som plogbilen sen plogar in i hans infart till en släpvagn som står bakom hans hus. Och, han har ju lite rätt, egentligen får man inte lägga snön på vägkanten, utan den ska upp på den egna tomten - men det var så J-LA mycket och tungt och vår uppfart lutar uppåt. Men jag blev så SUR (kände mig träffad kanske ;-) så jag plogade arg som ett bi bort all snö jag lagt på "hans sida" och körde upp på våran tomt, puh... Sen kan jag bli irriterad för snön som hamnar i plogvallen framför vår infart kommer faktiskt från gatan, så den snön kan de gott få tillbaka... (Jag känner mig som en riktig "Svensson" som bråkar med grannen om plogningen :-D, det var första gången - lite vuxenpoäng kanske, haha...)
Nej, det här duger inte - måste göra lite nytta så jag kommer in säng någon gång. Fakirplanet, blää..
måndag, december 04, 2006
Detta trodde jag aldrig jag skulle behöva säga (innan jag fick barn):
- Inga händer i glaset!
- Inga fötter i glaset!
- Sitt inte på bordet!
- Inte suga på tummen när du spelar dataspel (du dregglar på tangentbordet)!
- Man kan inte vara naken ute när det är -10 grader!
- Klättra inte på TV:n!
- Klättra inte i kylskåpet!
- Micra inte dockan Lina!
- Ät inte snö!
- Ät inte pinnar!
- Ät inte blomman!
- Slicka inte på gatan!
Men nu är det väl ungefär det enda man säger (om och om igen) hela dagarna. I alla fall hemma, inte på jobbet - som tur var... Det är en av fördelarna med att vara ingenjör - man träffar inte på så många tumsugande, dataspelande nudister som ska slicka på allt, bita på allt och klättra upp på allt de ser.
Träningsdagbok December v 49
10/12: 49 dagar kvar till dagen D
Måndag: Skidor 1 tim 15 min. Med Mia. Snöfall, inga spår, slit.
Sen blev det inget mer v 49 pga resa och förkyld helg.
December (3 pass)
Skidor: 3 tim och 50 min
November (10 pass)
Skidor: 9 tim 10 min
Löpning: 1 tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
Måndag: Skidor 1 tim 15 min. Med Mia. Snöfall, inga spår, slit.
Sen blev det inget mer v 49 pga resa och förkyld helg.
December (3 pass)
Skidor: 3 tim och 50 min
November (10 pass)
Skidor: 9 tim 10 min
Löpning: 1 tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
söndag, december 03, 2006
Överraskad av julen!
Men hallå! Hur gick det här till, nyss var det höst och nu är det december?! Jag har inte alls hängt med i år.
Men efter att ha hämtat mig från chocken har vi börjat "jula" till det här hemma.
Vi har:
- Bakat pepparkakor (och ätit massor av deg vilket resulterade i minst 3 onda magar och inte så många pepparkakor)
- Druckit glögg 2 gånger redan!
- Satt upp jul-stjärnor och ljusstake i fönster (till E & S förtjusning, de tycker det är SÅ vackert)
- Tagit fram advents-ljusstaken
- Köpt 2 luciakronor till E & S
- Köpt adventskalenderns dataspel
- Börjat planera julklappsinköpen
- Beställt (o fått) julkorten
Däremot så har vi INTE:
- Gjort iordning paket-kalendern med tillhörande tomtesäck (eftersom jag kom ihåg att den existerade den 1 dec, och då var det lite sent påtänkt...) Men - pojkarna får väl anses som för stora för den, o flickorna för små... Nästa år då, kanske...
- Köpt TV:s avdentskalendrar, får se om det finns några kvar...
- Bakat lussebullar (men köpt ingredienser!)
- Komma ihåg att köpa gran i tid - i den här stan tar de slut typ den 10 dec, och de som växer i skogen är så taaniga...
- Köpa lucialinnen till E & S. Jag tycker iochförsig de kan vara tomtar, men A vill att de ska få vara lucior... Och det ska de ju få om de vill.
lördag, december 02, 2006
"Wild and Crazy"
Jag gjorde något "busigt" igår kväll: JAG HÄNGDE INTE UPP TVÄTTEN! Ungefär så mkt rebell orkar jag vara nu... Den dagliga tvätten som hängs varje kväll, för att nästa kväll vikas o stoppas in i skåp för att nästa omgång ska kunna hängas, för att vikas nästa kväll, osv, osv...
Så idag är tvättkorgen fullare än det är roligt att se den, men vi ska nog kunna kämpa ikapp...
I mitt gamla liv - för sisådär 100 år sedan - var jag "Wild and Crazy" lite då och då - och då handlade det inte om att inte hänga upp tvätten, det var mer av typen klättra upp på Silja Lines skorsten med pumps, typ. (Det var inte bra, jag vet, men det gick bra - men NÅDE dem av mina barn som gör något sådant!)
Men nu är alltså mina "Wild and Crazy"-infall inom tvättbranschen, hm. Jag kan inte säga att det känns riktigt bra. Fast kanske mer moget, och det kanske är bra?
Fast jag tror det skulle kännas bättre om det hamnade någonstans mellan att inte hänga upp tvätten och klättra upp i skorstenar på Finlandsfärjor, kanske lite närmare tvätten, lite mogen kan man ju försöka vara.
Så idag är tvättkorgen fullare än det är roligt att se den, men vi ska nog kunna kämpa ikapp...
I mitt gamla liv - för sisådär 100 år sedan - var jag "Wild and Crazy" lite då och då - och då handlade det inte om att inte hänga upp tvätten, det var mer av typen klättra upp på Silja Lines skorsten med pumps, typ. (Det var inte bra, jag vet, men det gick bra - men NÅDE dem av mina barn som gör något sådant!)
Men nu är alltså mina "Wild and Crazy"-infall inom tvättbranschen, hm. Jag kan inte säga att det känns riktigt bra. Fast kanske mer moget, och det kanske är bra?
Fast jag tror det skulle kännas bättre om det hamnade någonstans mellan att inte hänga upp tvätten och klättra upp i skorstenar på Finlandsfärjor, kanske lite närmare tvätten, lite mogen kan man ju försöka vara.
fredag, december 01, 2006
Några glimtar från veckan som gått
Nackspärr, njaa...
Det är tur att man är sån bra amatör-läkare att man kan ställa egna diagnoser, hm...
En kompis till mig från Gbg är här och "stafettar" som läkare 2 veckor. När jag nämnde T:s nackspärr för henne inkl hans "muskel-knutor" på halsen såg hon lite skeptisk ut o ville titta på honom. Hon kunde raskt konstatera att hela halsen är full av uppsvälda lymfkörtlar och att hans ena halsmandel är som en pingisboll... Så det var det som utlöste hans "nackspärr". Tur att vi inte gjorde somVårdcentralen sa o gick till sjukgymnasten med honom. Nu har han fått penicillin och är redan bättre, skönt.
Sömn
Det här med sömn o små barn är ju ett kapitel för sig. Det enda jag lärt mig är att det underlättar att vara konsekvent och att inget är bestående... Vi har det oftast rätt smidigt på kvällarna, har fått tjejerna att somna själv efter saga och sång. De "enkla" perioderna kan man nästan vara lite mallig över hur lätt det går, o tänka lite kaxigt när kompisar ojar sig över deras sov-krångel att om man bara är konsekvent så ÄR det inga problem med att få små barn att somna själv på kvällarna. Men, minnet är tydligen kort - för rätt var det är så är man själv mitt inne i en sov-krångel-period... och då är det inte alltid så lätt att vara konsekvent...
Lilla S har mkt mindre sov-behov än E verkar det som. Hon är mkt rastlösare o har svårt att komma till ro. (Jag slutar aldrig upp att förundras över vilka skillnader det ändå kan vara på enäggs-tvillingar, vad beror det på? Jag vet: arv o miljö, men vad är det i miljön som gjort S mer rastlös än E, eller är det den lilla skillnaden i DNA-profilen som gör det? Ja, det här får jag nog återkomma till någon annan gång, nu skulle det handla om sömn.)
S kommer nu upp 100 ggr innan hon somnar (känns det som). Kl har varit över 21 innan hon somnat de senste dagarna, o jag blir GALEN för hela kvällarna blir förryckta. Och det blir lite synd om Lillebror, för hans Godnatt-läsning blir inte direkt harmonisk.
Under nätterna kommer båda tjejerna till oss nu, eller till MIG rättare sagt. Jag känner mig som en MAGNET, jag försöker flytta ut dem så långt från mig som möjligt, men så fort jag flyttat undan dem så sugs de liksom tillbaka intill mig, som om de vore av järn och jag en magnet... Så där ligger jag som i ett skruvstäd o försöker sova, inte konstigt att jag har fått kommentarer på jobbet i veckan om att jag ser lite trött ut..
Men det är snart en ny fas, det kommer det alltid, det är det enda man kan vara säker på.
Jobbet
A har haft en tuff vecka. Allt som kan haverera har havererat, det har varit Murpfhys lag som gällt och han har varit på jobbet från tidiga morgonen till sena kvällen, ibland natten. Men nu verkar det löst, för tillfället iallafall.
Och jag har varit en bitch på jobbet den senaste veckan. Jag har förvånat kollegerna med att vara ilsken på möten o skälla ut folk :-O. Men jag är så LESS på alla människor som inte gör det de ska, lovar o lovar o inget händer, GAAHHH! Efter varje liten episod har jag tänkt att nu får jag skärpa mig, o tänka efter före - men å andra sidan så kände jag ju att det behövdes... Men, jag ska träna på att inte hetsa upp mig så lätt, det går oftast, men inte alltid...
Kompisar
En kompis till mig är alltså här uppe o jobbar på sjukhuset ett par veckor. Vi lärde känna varandra när jag pluggade i Sthlm, hon var ingen av dem jag var mest med men umgicks i samma "orienterar-gäng". Varje gång jag träffar någon från mitt "gamla liv" blir jag lika förvånad över hur lätt man hittar varandra igen! Det är som om vi träffades igår, och jag har mycket mer att prata med henne om än många av dem jag lärt känna sen jag flyttade tillbaka "hem" igen. Undrar vad det beror på? De som jag betraktar som mina bästa vänner bor minst 100 mil bort och vi träffas kanske 1-2 ggr/år och det känns varje gång som att vi inte varit ifrån varandra alls. Undrar varför det är så svårt att lära känna nya bästa vänner när man är vuxen o har familj? Eller är det kanske just därför, man hinner liksom inte riktigt skapa några nya nära relationer, har fullt upp med att vårda de relationer man har inom familjen. Men det låter ju rätt trist, att det inte ska finnas plats för nya människor, om det nu är det som det beror på?
Det är tur att man är sån bra amatör-läkare att man kan ställa egna diagnoser, hm...
En kompis till mig från Gbg är här och "stafettar" som läkare 2 veckor. När jag nämnde T:s nackspärr för henne inkl hans "muskel-knutor" på halsen såg hon lite skeptisk ut o ville titta på honom. Hon kunde raskt konstatera att hela halsen är full av uppsvälda lymfkörtlar och att hans ena halsmandel är som en pingisboll... Så det var det som utlöste hans "nackspärr". Tur att vi inte gjorde somVårdcentralen sa o gick till sjukgymnasten med honom. Nu har han fått penicillin och är redan bättre, skönt.
Sömn
Det här med sömn o små barn är ju ett kapitel för sig. Det enda jag lärt mig är att det underlättar att vara konsekvent och att inget är bestående... Vi har det oftast rätt smidigt på kvällarna, har fått tjejerna att somna själv efter saga och sång. De "enkla" perioderna kan man nästan vara lite mallig över hur lätt det går, o tänka lite kaxigt när kompisar ojar sig över deras sov-krångel att om man bara är konsekvent så ÄR det inga problem med att få små barn att somna själv på kvällarna. Men, minnet är tydligen kort - för rätt var det är så är man själv mitt inne i en sov-krångel-period... och då är det inte alltid så lätt att vara konsekvent...
Lilla S har mkt mindre sov-behov än E verkar det som. Hon är mkt rastlösare o har svårt att komma till ro. (Jag slutar aldrig upp att förundras över vilka skillnader det ändå kan vara på enäggs-tvillingar, vad beror det på? Jag vet: arv o miljö, men vad är det i miljön som gjort S mer rastlös än E, eller är det den lilla skillnaden i DNA-profilen som gör det? Ja, det här får jag nog återkomma till någon annan gång, nu skulle det handla om sömn.)
S kommer nu upp 100 ggr innan hon somnar (känns det som). Kl har varit över 21 innan hon somnat de senste dagarna, o jag blir GALEN för hela kvällarna blir förryckta. Och det blir lite synd om Lillebror, för hans Godnatt-läsning blir inte direkt harmonisk.
Under nätterna kommer båda tjejerna till oss nu, eller till MIG rättare sagt. Jag känner mig som en MAGNET, jag försöker flytta ut dem så långt från mig som möjligt, men så fort jag flyttat undan dem så sugs de liksom tillbaka intill mig, som om de vore av järn och jag en magnet... Så där ligger jag som i ett skruvstäd o försöker sova, inte konstigt att jag har fått kommentarer på jobbet i veckan om att jag ser lite trött ut..
Men det är snart en ny fas, det kommer det alltid, det är det enda man kan vara säker på.
Jobbet
A har haft en tuff vecka. Allt som kan haverera har havererat, det har varit Murpfhys lag som gällt och han har varit på jobbet från tidiga morgonen till sena kvällen, ibland natten. Men nu verkar det löst, för tillfället iallafall.
Och jag har varit en bitch på jobbet den senaste veckan. Jag har förvånat kollegerna med att vara ilsken på möten o skälla ut folk :-O. Men jag är så LESS på alla människor som inte gör det de ska, lovar o lovar o inget händer, GAAHHH! Efter varje liten episod har jag tänkt att nu får jag skärpa mig, o tänka efter före - men å andra sidan så kände jag ju att det behövdes... Men, jag ska träna på att inte hetsa upp mig så lätt, det går oftast, men inte alltid...
Kompisar
En kompis till mig är alltså här uppe o jobbar på sjukhuset ett par veckor. Vi lärde känna varandra när jag pluggade i Sthlm, hon var ingen av dem jag var mest med men umgicks i samma "orienterar-gäng". Varje gång jag träffar någon från mitt "gamla liv" blir jag lika förvånad över hur lätt man hittar varandra igen! Det är som om vi träffades igår, och jag har mycket mer att prata med henne om än många av dem jag lärt känna sen jag flyttade tillbaka "hem" igen. Undrar vad det beror på? De som jag betraktar som mina bästa vänner bor minst 100 mil bort och vi träffas kanske 1-2 ggr/år och det känns varje gång som att vi inte varit ifrån varandra alls. Undrar varför det är så svårt att lära känna nya bästa vänner när man är vuxen o har familj? Eller är det kanske just därför, man hinner liksom inte riktigt skapa några nya nära relationer, har fullt upp med att vårda de relationer man har inom familjen. Men det låter ju rätt trist, att det inte ska finnas plats för nya människor, om det nu är det som det beror på?
Träningsdagbok Nov/Dec v 48
3/12: 56 dagar till dagen D...
Måndag: Löpning 35 min (Hade ingen klocka o tyckte att jag var ute minst 45 min... så man kan bedra sig ;-)
Onsdag: Skidor 1 tim 30 min (Åkte Milspåret med kompis Mia som hade pannlampa, det var SÅ mysigt)
Lördag: Skidor 55 min. Efter en natt o morgon med lite kass mage repade jag mig så pass att jag orkade ta mig ut i spåren. Fint var det, - 6 grader, nysnö, rimfrost i träden och bra spår.
Söndag: Skidor 1 tim 40 min. Perfekta spår, -3 grader, rosa solsken på fjälltopparna, snö i träden, jag tror jag blir religiös på kuppen - efter ett sånt träningspass kan man ta vilka motgångar som helst...
December (2 pass)
Skidor: 2 tim och 35 min
November (10 pass)
Skidor: 9 tim 10 min
Löpning: 1 tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
Måndag: Löpning 35 min (Hade ingen klocka o tyckte att jag var ute minst 45 min... så man kan bedra sig ;-)
Onsdag: Skidor 1 tim 30 min (Åkte Milspåret med kompis Mia som hade pannlampa, det var SÅ mysigt)
Lördag: Skidor 55 min. Efter en natt o morgon med lite kass mage repade jag mig så pass att jag orkade ta mig ut i spåren. Fint var det, - 6 grader, nysnö, rimfrost i träden och bra spår.
Söndag: Skidor 1 tim 40 min. Perfekta spår, -3 grader, rosa solsken på fjälltopparna, snö i träden, jag tror jag blir religiös på kuppen - efter ett sånt träningspass kan man ta vilka motgångar som helst...
December (2 pass)
Skidor: 2 tim och 35 min
November (10 pass)
Skidor: 9 tim 10 min
Löpning: 1 tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
måndag, november 27, 2006
Liten man med nackspärr
Lillebror T fick nackspärr i söndags :-O! Han o Storebror hade sovit över hos sina kusiner o på morgonen skulle T sätta sig (kasta sig?) i en fåtölj och då sträckte han nacken eller halsen. Igår kunde han bara ha huvudet mot ena axeln, musklerna var stela som bara den, fulla med muskelknutor o han hade så ont, så ont... Han fick Zon o alvedon o låg i soffan hela dagen, lillstackarn. Jag kollade med Distrikts-Jouren om man kunde ge massage, men det skulle man inte. Bara att vänta ut eländet. Idag är han lite bättre, men hemma från skolan, fortfarande lite sned.
Tänk att såna små mjuka 7-åriga knattar kan få nackspärr!
Idag skulle A komma hem vid 10-tiden för att jag skulle åka iväg på möte, men han ringde o sa att det var Kris i Gruvan, så mitt lilla möte om efterbehandling fick nog anses vara Prio 2 just nu. Så jag sitter hemma o jobbar så gott det går, vi har det riktigt mysigt, T och jag.
Tänk att såna små mjuka 7-åriga knattar kan få nackspärr!
Idag skulle A komma hem vid 10-tiden för att jag skulle åka iväg på möte, men han ringde o sa att det var Kris i Gruvan, så mitt lilla möte om efterbehandling fick nog anses vara Prio 2 just nu. Så jag sitter hemma o jobbar så gott det går, vi har det riktigt mysigt, T och jag.
söndag, november 26, 2006
Rönnbär och snö
Jag har hört att om det är mkt rönnbär så blir det lite snö den kommande vintern - för träden orkar inte bära upp både bär o mkt snö... Fast å andra sidan har jag också hört det motsatta: mycket rönnbär ger mkt snö (men jag minns inte förklaringen till det...)
Ja, i år har det iallafall varit både mycket rönnbär och mycket snö... det är så vacker ute. I helgen har det kommit flera dm tung blöt snö, som fastnat i träden och vår trädgård ser ut som en riktig vinter-trädgård.
A konstaterade att många av grannarna skaffat snö-slungor de senaste åren. Men jag tycker inte vi behöver det, jag har en sån bra snöslunga... A är snöskottnings-perfektionist. När jag skottat mig nöjd (uppfarten fri från snö så bilen kan köras upp o gången till Bodan är skottad) har A minst en halvtimmes jobb kvar. Det måste liksom snyggas till: raka, avrundade kanter, snöhögarna som bildas skall jämnas ut osv. I början blev jag sur, stött o irriterad över att min skottning inte dög - men nu har jag lärt mig att det liksom är lite terapi för min man. O så länge han är nöjd och inte tvingar mig att putsa på snökanterna få han gärna hållas ;-)...
Ja, i år har det iallafall varit både mycket rönnbär och mycket snö... det är så vacker ute. I helgen har det kommit flera dm tung blöt snö, som fastnat i träden och vår trädgård ser ut som en riktig vinter-trädgård.
A konstaterade att många av grannarna skaffat snö-slungor de senaste åren. Men jag tycker inte vi behöver det, jag har en sån bra snöslunga... A är snöskottnings-perfektionist. När jag skottat mig nöjd (uppfarten fri från snö så bilen kan köras upp o gången till Bodan är skottad) har A minst en halvtimmes jobb kvar. Det måste liksom snyggas till: raka, avrundade kanter, snöhögarna som bildas skall jämnas ut osv. I början blev jag sur, stött o irriterad över att min skottning inte dög - men nu har jag lärt mig att det liksom är lite terapi för min man. O så länge han är nöjd och inte tvingar mig att putsa på snökanterna få han gärna hållas ;-)...
Träningsdagbok November v 47
3 pass har det blivit i veckan:
Onsdag: Löpning ca 45 min (varav ca 25 min med Storebror)
Lördag: Skidor 1 tim 30 min
Söndag: Skidor 50 min (skejtade, hmm... inte min starka sida, men det var så svårvallat före så jag orkade inte ens försöka få till de klassiska skidorna)
November (8 pass)
Skidor: 7 tim 40 min
Löpning: 45 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
Onsdag: Löpning ca 45 min (varav ca 25 min med Storebror)
Lördag: Skidor 1 tim 30 min
Söndag: Skidor 50 min (skejtade, hmm... inte min starka sida, men det var så svårvallat före så jag orkade inte ens försöka få till de klassiska skidorna)
November (8 pass)
Skidor: 7 tim 40 min
Löpning: 45 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
På krogen en fredagkväll med fyra barn
Ja, det är det nog inte många som varit, men det har jag - själv dessutom! Fast det är inte riktigt som det låter...
Vi hade bestämt att vi skulle träffas på stan i fredags när A slutat jobbet för att handla lite grejer och sedan gå på O´Learys hela fam för att äta tidig middag. Tanken var att vi skulle dit innan "alla andra" kom dit för fredags-pub, typ sådär vid 16.30 eller så.
Tyvärr blev hela dagen förryckt av olika anlednignar o E & S somnade inte för em-vila förrän kl 15.30. Det innebar att kl var 17 innan vi var nere på stan, o när vi shoppat klart (3 par nya stavar o en ny skid-dress till mig :-) så var kl strax före 18. A kom på att han ville in på Systemet en snabbis, så jag o barnen gick till O´Learys för att se om det fanns ngt ledigt bord... Vi släntrade in på puben jag o mina 4 barn... Lokalen var full med folk, jag ställde mig o spejade runt om det skulle kunna finnas ngt tomt bord för 6 pers medan jag väntade på att ngn bakom bardisken skulle ha tid med mig. Så hör jag en välbekant röst som ropar mitt namn, en bit bort sitter en äldre manlig kollega o ser förvånad ut över min uppenbarelse. Ja, inte min kanske, utan det sällskap jag har med mig på puben: 4 barn i åldrarna 2,5 - 10 år... en fredagkväll vid 18-tiden... Jag förklarar att vi tänkt äta, men att det verkar vara fullt o kanske inte helt lämpligt med tanke på vad kl hunnit bli o jag inser just att det är precis som en helt vanlig fredag-kväll på puben, och alls inte lämpligt för en 4-barns-fam att äta fredag-middag...
Vi tackar för oss o går ut igen medan E hojtar högt: "Vi fick inte fika här, vi fick inte fika här!" När vi kommer ut kommer A precis o jag börjar gapskratta åt hela situationen. De som såg oss därinne trodde nog att jag var:
1) Förbannad fru o mamma som skulle hämta hem far till barnen från After Work
2) Ensamstående flerbarns-mor utan barnvakt på jakt
Vi gick istället till en Pizzeria (utan utskänkningstillstånd) o åt pizza o drack Cola o mjölk, och middagen var faktiskt riktigt sansad, inte alls som de hysteriska gångerna vi åt på restaurang i somras - det går åt rätt håll!
Vi hade bestämt att vi skulle träffas på stan i fredags när A slutat jobbet för att handla lite grejer och sedan gå på O´Learys hela fam för att äta tidig middag. Tanken var att vi skulle dit innan "alla andra" kom dit för fredags-pub, typ sådär vid 16.30 eller så.
Tyvärr blev hela dagen förryckt av olika anlednignar o E & S somnade inte för em-vila förrän kl 15.30. Det innebar att kl var 17 innan vi var nere på stan, o när vi shoppat klart (3 par nya stavar o en ny skid-dress till mig :-) så var kl strax före 18. A kom på att han ville in på Systemet en snabbis, så jag o barnen gick till O´Learys för att se om det fanns ngt ledigt bord... Vi släntrade in på puben jag o mina 4 barn... Lokalen var full med folk, jag ställde mig o spejade runt om det skulle kunna finnas ngt tomt bord för 6 pers medan jag väntade på att ngn bakom bardisken skulle ha tid med mig. Så hör jag en välbekant röst som ropar mitt namn, en bit bort sitter en äldre manlig kollega o ser förvånad ut över min uppenbarelse. Ja, inte min kanske, utan det sällskap jag har med mig på puben: 4 barn i åldrarna 2,5 - 10 år... en fredagkväll vid 18-tiden... Jag förklarar att vi tänkt äta, men att det verkar vara fullt o kanske inte helt lämpligt med tanke på vad kl hunnit bli o jag inser just att det är precis som en helt vanlig fredag-kväll på puben, och alls inte lämpligt för en 4-barns-fam att äta fredag-middag...
Vi tackar för oss o går ut igen medan E hojtar högt: "Vi fick inte fika här, vi fick inte fika här!" När vi kommer ut kommer A precis o jag börjar gapskratta åt hela situationen. De som såg oss därinne trodde nog att jag var:
1) Förbannad fru o mamma som skulle hämta hem far till barnen från After Work
2) Ensamstående flerbarns-mor utan barnvakt på jakt
Vi gick istället till en Pizzeria (utan utskänkningstillstånd) o åt pizza o drack Cola o mjölk, och middagen var faktiskt riktigt sansad, inte alls som de hysteriska gångerna vi åt på restaurang i somras - det går åt rätt håll!
fredag, november 24, 2006
Läsning och tandborstning
För några veckor sedan kom Lillebror, 7 år, hem med läsläxan och läste ett kapitel ur läseboken för mig! Jag blev så paff - vad fort det gått för honom att knäcka "läskoden"! (Ja, inte fort i bemärkelsen tidigt, utan fort från att inte alls kunna läsa till att läsa så bra!)
Den stolta mamman vände sedan på bladet (till det kapitel som de inte hade i läxa) - och insåg snabbt att det handlade nog mer om att ha ett förträffligt minne, han hade lärt sig hela läxan utantill... Sedan kunde han läsa enstaka ord, men "knäckt läskoden", njaa...
Igår satt han o tittade i en Barn-kartbok. Han letade rätt på mormor o morfars by o ljudade sig igenom namnet: A-B-I-S-K-O och konstaterade sedan raskt att där stod "MALMBERGET"! Så, ja - en liten bit kvar har han tills koden är knäckt...
Igår var pappa o Lillebror hos tandhygienisten. Och vi fick bakläxa :-O...
Det är ju en rätt omfattande procedur både på morgonen o kvällen när 4 barn ska komma iväg till dagis/skola eller lägga sig. Så vi har i flera år låtit Lillebror borsta tänderna själv, det förenklar ju tillvaron lite för oss. Även om jag egentligen vetat att han är för liten för att klara av att borsta tänderna ordentligt själv, när jag tänker efter. Och mycket riktigt - tandhygienisten såg att det inte blivit riktigt bra gjort...
Så nu ska vi borsta hans tänder på kvällen, medan han får borsta själv på morgonen. Ett barn ska inte bortsa tänderna själv förrän han/hon kan skriva fint... (så eg borde vi väl även borsta Storebrors tänder också, skriver gör han ju, men fint...)
Jag får lite dåligt samvete... vi har så många barn att vi inte hinner sköta om deras tänder ordentligt... men jag får trösta mig med att vi förhoppningsvis tar hand om dem bra på andra vis... och from nu även tänderna...
Den stolta mamman vände sedan på bladet (till det kapitel som de inte hade i läxa) - och insåg snabbt att det handlade nog mer om att ha ett förträffligt minne, han hade lärt sig hela läxan utantill... Sedan kunde han läsa enstaka ord, men "knäckt läskoden", njaa...
Igår satt han o tittade i en Barn-kartbok. Han letade rätt på mormor o morfars by o ljudade sig igenom namnet: A-B-I-S-K-O och konstaterade sedan raskt att där stod "MALMBERGET"! Så, ja - en liten bit kvar har han tills koden är knäckt...
Igår var pappa o Lillebror hos tandhygienisten. Och vi fick bakläxa :-O...
Det är ju en rätt omfattande procedur både på morgonen o kvällen när 4 barn ska komma iväg till dagis/skola eller lägga sig. Så vi har i flera år låtit Lillebror borsta tänderna själv, det förenklar ju tillvaron lite för oss. Även om jag egentligen vetat att han är för liten för att klara av att borsta tänderna ordentligt själv, när jag tänker efter. Och mycket riktigt - tandhygienisten såg att det inte blivit riktigt bra gjort...
Så nu ska vi borsta hans tänder på kvällen, medan han får borsta själv på morgonen. Ett barn ska inte bortsa tänderna själv förrän han/hon kan skriva fint... (så eg borde vi väl även borsta Storebrors tänder också, skriver gör han ju, men fint...)
Jag får lite dåligt samvete... vi har så många barn att vi inte hinner sköta om deras tänder ordentligt... men jag får trösta mig med att vi förhoppningsvis tar hand om dem bra på andra vis... och from nu även tänderna...
onsdag, november 22, 2006
Morgondramatik!
Vår färd till Dagis i morse var riktigt dramatisk:
Dockan Lina blev överkörd av en lastbil!
Den som var mest upprörd var store Lillebror som insett vad som var på gång - men han sa efteråt att han inte vågade säga något för då trodde han att E (Dockan Linas ägare) skulle rusa ut i vägen framför lastbilen. (Vilken klok liten 7-åring vi har, mamma blir alldeles varm i hjärtat.)
E var själv inte så upprörd, trots Linas ihoptryckta ansikte. Det kunde nog fröknarna på Dagis "Pumpa", haha! Och det kunde de, nu ser Lina ut alldeles som vanligt.
Fast det varju inte E:s docka i dag, utan "Shanti:s". För idag har E o S varit "Shanti" och "Blå".
Dockan Lina blev överkörd av en lastbil!
Den som var mest upprörd var store Lillebror som insett vad som var på gång - men han sa efteråt att han inte vågade säga något för då trodde han att E (Dockan Linas ägare) skulle rusa ut i vägen framför lastbilen. (Vilken klok liten 7-åring vi har, mamma blir alldeles varm i hjärtat.)
E var själv inte så upprörd, trots Linas ihoptryckta ansikte. Det kunde nog fröknarna på Dagis "Pumpa", haha! Och det kunde de, nu ser Lina ut alldeles som vanligt.
Fast det varju inte E:s docka i dag, utan "Shanti:s". För idag har E o S varit "Shanti" och "Blå".
måndag, november 20, 2006
Olika befattningsbeskrivningar
Vi har olika befattningsbeskrivningar i vår familj.
På min står det TVÄTTA och på A:s STORHANDLA (till ansvaret storhandla hör handlingslista i hand-datorn, ett mkt populärt hjälpmedel för den storhandlande 4-barns-pappan - vad är det med karlar o elektronik?).
På min står även BETALA RÄKNINGAR, på A:s RENGÖRA SPISEN.
På småtjejernas står det BUSA.
På Lillebrors står det SPEXA.
På storebrors LÄSA.
Sen är det några saker till, men dem minns jag inte nu, så de kan inte vara så viktiga.
På min står det TVÄTTA och på A:s STORHANDLA (till ansvaret storhandla hör handlingslista i hand-datorn, ett mkt populärt hjälpmedel för den storhandlande 4-barns-pappan - vad är det med karlar o elektronik?).
På min står även BETALA RÄKNINGAR, på A:s RENGÖRA SPISEN.
På småtjejernas står det BUSA.
På Lillebrors står det SPEXA.
På storebrors LÄSA.
Sen är det några saker till, men dem minns jag inte nu, så de kan inte vara så viktiga.
söndag, november 19, 2006
Träningsdagbok November:4 o 5
Mera skidåkning... jag är på gång!
Igår var jag ute o åkte med syrran i ca 1 tim. Minus 6 grader, nydragna spår, det var perfekta förhållanden! Jag var lite seg bara o syrran är alltid väldigt stark, så det var bara att kämpa på...
Idag förstod jag varför folk söderut brukar tycka att det är så krångligt att åka skidor o valla... Nollgradigt o nysnö, det ÄR inte roligt då. Men jag fick till det hyfsat (vallade inte som A sa, utan tog eget initiativ o det blev riktigt OK, mallig ;-)...) 55 min blev det iallafall.
November
Skidor: 5tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
Igår var jag ute o åkte med syrran i ca 1 tim. Minus 6 grader, nydragna spår, det var perfekta förhållanden! Jag var lite seg bara o syrran är alltid väldigt stark, så det var bara att kämpa på...
Idag förstod jag varför folk söderut brukar tycka att det är så krångligt att åka skidor o valla... Nollgradigt o nysnö, det ÄR inte roligt då. Men jag fick till det hyfsat (vallade inte som A sa, utan tog eget initiativ o det blev riktigt OK, mallig ;-)...) 55 min blev det iallafall.
November
Skidor: 5tim 20 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
"Mammas nya kille!"
Ja, nån sån har jag inte, ngn ny kille alltså. Även om personalen på Dagis säkert tror det...
En av E & S:s favorit-ramsor eller-sånger just nu är "Mammas nya kille, mammas nya kille, mammas nya kille, kille..." Det gastar de titt som tätt vid de mest passande o opassande tillfällen. Dagis-personalen har berättat att de ofta får reda på en massa saker av barnen som föräldrarna nog helst inte skulle vilja att de berättade... Och det tror kanske att "Mammas nya kille" är just en sån sak...
Om de inte lyssnar på P3 på söndag-mornarna förstås, då vet de ju att det (också) är ett radio-program.
En av E & S:s favorit-ramsor eller-sånger just nu är "Mammas nya kille, mammas nya kille, mammas nya kille, kille..." Det gastar de titt som tätt vid de mest passande o opassande tillfällen. Dagis-personalen har berättat att de ofta får reda på en massa saker av barnen som föräldrarna nog helst inte skulle vilja att de berättade... Och det tror kanske att "Mammas nya kille" är just en sån sak...
Om de inte lyssnar på P3 på söndag-mornarna förstås, då vet de ju att det (också) är ett radio-program.
Populäritetens för- och nackdelar
Jag är just för tillfället de minsta barnens absoluta favorit. (Det är ju rätt märkligt att det blir så eftersom både jag o A är tillsammans med dem ung lika mkt - men det är väl min oemotståndeliga charm förstås.) Det är ju rätt trevligt att känna sig uppskattad, men som A sa vid middagen igår: Han är inte SÅ lessen över att han är Nr 2 just nu...
Igår gav vi barnen (våra + ett översovande extra-barn) middag först (hämtpizza, vilken lycka). Allt för att vi sedan skulle få njuta av en god middag med luft-torkad skinka o melonsallad, hmm... Det var både gott och mysigt, och jag var middagens medelpunkt, vilket brukar vara en trevlig upplevelse, men den här gången hade jag kunnat vara utan det- jag hade nämligen två små chimpanser hängande bakom eller bredvid mig under i princip hela middagen. A tog en liten bildserie på det, o det ser hel-festligt ut, men just då kändes det inte helt bekvämt o fulländat...
Men man måste ju kunna ta populäritetens baksida också ;-)...
Igår gav vi barnen (våra + ett översovande extra-barn) middag först (hämtpizza, vilken lycka). Allt för att vi sedan skulle få njuta av en god middag med luft-torkad skinka o melonsallad, hmm... Det var både gott och mysigt, och jag var middagens medelpunkt, vilket brukar vara en trevlig upplevelse, men den här gången hade jag kunnat vara utan det- jag hade nämligen två små chimpanser hängande bakom eller bredvid mig under i princip hela middagen. A tog en liten bildserie på det, o det ser hel-festligt ut, men just då kändes det inte helt bekvämt o fulländat...
Men man måste ju kunna ta populäritetens baksida också ;-)...
lördag, november 18, 2006
Ett litet förslag i tystnadens tecken
A kom härmodagen med ett förslag. Ett förslag i tystnadens-, lugnets- o den trevliga konversationens tecken. Jag tycker det var ett kanonförslag.
Det är sällan tyst hemma. Speciellt inte på middagarna. Och särskilt inte på fredags- o lördgasmiddagarna, då man försöker ha det sådär småmysigt med god mat, kanske ett glas vin o trevligt småprat. Det trevliga småpratet drunknar i utspilld mjölk, arga, glada, retsamma eller ledsna barnröster, tappade mat-tallrikar och till sist trötta föräldrars tappade sugar, GAAAHH!
(För att ni inte ska tycka synd om oss, så kan jag ju meddela att det inte alltid är på detta vis, men det var efter just en sån middag som A kläckte sitt förslag.)
Om vi skulle inhandla 2 par hörselkåpor med inbyggd com-radio? Då kunde vi lugnt o sansat sitta o prata med varandra, äta vår goda mat o dricka vårt goda vin - fast vrålaporna härjade runt omkring oss.
Fast jag tror vi även skulle behöva skygglappar, hörselkåpor hjälper nog inte mot utspilld mjölk.
Det är sällan tyst hemma. Speciellt inte på middagarna. Och särskilt inte på fredags- o lördgasmiddagarna, då man försöker ha det sådär småmysigt med god mat, kanske ett glas vin o trevligt småprat. Det trevliga småpratet drunknar i utspilld mjölk, arga, glada, retsamma eller ledsna barnröster, tappade mat-tallrikar och till sist trötta föräldrars tappade sugar, GAAAHH!
(För att ni inte ska tycka synd om oss, så kan jag ju meddela att det inte alltid är på detta vis, men det var efter just en sån middag som A kläckte sitt förslag.)
Om vi skulle inhandla 2 par hörselkåpor med inbyggd com-radio? Då kunde vi lugnt o sansat sitta o prata med varandra, äta vår goda mat o dricka vårt goda vin - fast vrålaporna härjade runt omkring oss.
Fast jag tror vi även skulle behöva skygglappar, hörselkåpor hjälper nog inte mot utspilld mjölk.
fredag, november 17, 2006
Ännu en arbetsvecka har svischat förbi
Jag börjar nog bli gammal. När man var yngre, inte tyckte man då att veckorna bara rusade förbi, att det bara var måndag, fredag, måndag, fredag? När man gick i skolan, var ju veckorna eoner år långa, när det var tisdag tyckte man att man att det var en evighet sen förra helgen o lika långt till det blev helg igen. Men nu kan jag bara konstatera att det i princip bara är måndag, fredag o så lite helg emellan.
Den här veckan fick jag vara på kontoret i måndags, med bara ett möte. (Tänk att få en vecka utan möten, vad man skulle få mkt gjort!) Sedan var det en obligatorisk 3-dagars-kurs tis-tor - o nu är jag fredags-ledig. I måndags-kväll insåg vi att lilla S inte var riktigt kry, kli i ögat o lite feber... Vi visste inte riktigt hur vi skulle få ihop veckan, så för en gång skull ringde vi till mina föräldrar för att be om lite hjälp. O det löste sig SÅ bra - mormor kom hit på tis-fm o stannade till ons-lunch. Då avlöstes hon av mammas bästa väninna, min "Foster-moster", som var med tjejerna på eftermiddagen. TACK alla snälla människor runt omkring oss som tycker så mkt om våra barn :-)!
Tyvärr har jag parallellt med kursandet haft en grej som jag var tvungen att få fram till i dag, så det har blivit många o långa kvällar. Det är ju svårt att börja med ngt innan iallafall de tre minsta är i sina sängar, så efter 21 har jag plockat fram datorn. Jag har varit en riktigt tråkig sambo denna vecka kan man nog säga... Men nu är det helg, Yippee!
Den här veckan fick jag vara på kontoret i måndags, med bara ett möte. (Tänk att få en vecka utan möten, vad man skulle få mkt gjort!) Sedan var det en obligatorisk 3-dagars-kurs tis-tor - o nu är jag fredags-ledig. I måndags-kväll insåg vi att lilla S inte var riktigt kry, kli i ögat o lite feber... Vi visste inte riktigt hur vi skulle få ihop veckan, så för en gång skull ringde vi till mina föräldrar för att be om lite hjälp. O det löste sig SÅ bra - mormor kom hit på tis-fm o stannade till ons-lunch. Då avlöstes hon av mammas bästa väninna, min "Foster-moster", som var med tjejerna på eftermiddagen. TACK alla snälla människor runt omkring oss som tycker så mkt om våra barn :-)!
Tyvärr har jag parallellt med kursandet haft en grej som jag var tvungen att få fram till i dag, så det har blivit många o långa kvällar. Det är ju svårt att börja med ngt innan iallafall de tre minsta är i sina sängar, så efter 21 har jag plockat fram datorn. Jag har varit en riktigt tråkig sambo denna vecka kan man nog säga... Men nu är det helg, Yippee!
Trångboddhet och Separationsångest
Vi är per definition trångbodda (det har jag läst i tidningen). För att inte vara trångbodda ska alla barn ha varsit rum o föräldrarna ett tillsammans. Jag kan ju tycka att vi är lite bortskämda i Sverige, men, men så är definitionen.
Fast jag kan ju också erkänna att vi nog är lite trångbodda just nu. En 4-barns familj ska alltså ha 5 sovrum - o vi har 3... (Det är ju 2 rum till på "g", men när det blir verklighet står skrivet i stjärnorna...) Tjejerna har sedan de föddes bott i vårt sovrum, i 2 år och 8 mån har vi hört deras andetag varenda natt, delar av natten alldeles intill då de ofta hamnar i vår säng.
Men nu har de flyttat :-O... Förra fredagen bestämde de att de skulle flytta in till storebror, 7 år! Han bor i rummet intill oss, ett stort rum med våningssäng. S skulle sova i nedersängen o E på madrass på golvet. Storebror tyckte det var helfestligt, o tjejerna var så stolta när de skulle få sova över hos en "kompis"!
Och där är de kvar - de vägrar flytta tillbaka! Storebror börjar bli lite less, så vi får nog be dem flytta hem igen snart. Och också för att mamma tycker att det är sorgligt tomt o tyst i sovrummet... Två tomma spjälsängar, inga små söta andetag, bara jag o A (o det är ju inte så bara, eg är det ju ganska skönt att ha ett eget sovrum igen... men TOMT!)...
Det slog mig att snart har vi inga små barn längre... Ingen som vill krypa ner i vår säng, inga som tycker att vi är bäst i världen (iallafall inte visar det på det där självklara sättet)... Snart har alla flyttat hemifrån på riktigt - Neej! Jag vill stanna tiden nu!! (Men om jag är realist så inser jag ju att vi nog kommer att ha barn hemma i minst 18 år till, så vi har tid att vänja oss innan alla dragit, o vissa dagar tycker jag det känns som alldeles för långt dit :-D!)
Men sån tur är kommer två små söta pyjamas-flickor tassande från storebrors rum på nätterna o kryper ner under våra täcken o orskar bök, trängsel o hojtar efter tappade nappar - så vi får njuta av dem på nätterna ännu ett tag till, även om de flyttat ifrån oss...
Fast jag kan ju också erkänna att vi nog är lite trångbodda just nu. En 4-barns familj ska alltså ha 5 sovrum - o vi har 3... (Det är ju 2 rum till på "g", men när det blir verklighet står skrivet i stjärnorna...) Tjejerna har sedan de föddes bott i vårt sovrum, i 2 år och 8 mån har vi hört deras andetag varenda natt, delar av natten alldeles intill då de ofta hamnar i vår säng.
Men nu har de flyttat :-O... Förra fredagen bestämde de att de skulle flytta in till storebror, 7 år! Han bor i rummet intill oss, ett stort rum med våningssäng. S skulle sova i nedersängen o E på madrass på golvet. Storebror tyckte det var helfestligt, o tjejerna var så stolta när de skulle få sova över hos en "kompis"!
Och där är de kvar - de vägrar flytta tillbaka! Storebror börjar bli lite less, så vi får nog be dem flytta hem igen snart. Och också för att mamma tycker att det är sorgligt tomt o tyst i sovrummet... Två tomma spjälsängar, inga små söta andetag, bara jag o A (o det är ju inte så bara, eg är det ju ganska skönt att ha ett eget sovrum igen... men TOMT!)...
Det slog mig att snart har vi inga små barn längre... Ingen som vill krypa ner i vår säng, inga som tycker att vi är bäst i världen (iallafall inte visar det på det där självklara sättet)... Snart har alla flyttat hemifrån på riktigt - Neej! Jag vill stanna tiden nu!! (Men om jag är realist så inser jag ju att vi nog kommer att ha barn hemma i minst 18 år till, så vi har tid att vänja oss innan alla dragit, o vissa dagar tycker jag det känns som alldeles för långt dit :-D!)
Men sån tur är kommer två små söta pyjamas-flickor tassande från storebrors rum på nätterna o kryper ner under våra täcken o orskar bök, trängsel o hojtar efter tappade nappar - så vi får njuta av dem på nätterna ännu ett tag till, även om de flyttat ifrån oss...
Träningsdagbok November:3
Vi försöker träna varsin dag på vardagarna o jag kom ut måndag o onsdag. I måndags var det jag o 10-åringen som åkte lite skidor, men jag kan faktiskt inte räkna det som träning för min del... Det blev mkt prat om roliga episoder från Parlamentet o väldigt lite skidåkning, men vi hade mysigt iallafall.
I onsdags åkte jag skidor ung en timme, det gick helt OK. Jag är nöjd bara jag orkar åka upp för alla backarna o det går faktiskt, även om det inte går fort.
Pratade med våra kompisar som ska med oss på vårt långlopp i vinter, o de har ingen snö alls, så jag lovade skicka ner lite av vår.
November
Skidor: 3 tim 25 min
Oktober
Löpning: 5 tim Skidor: 40 min
I onsdags åkte jag skidor ung en timme, det gick helt OK. Jag är nöjd bara jag orkar åka upp för alla backarna o det går faktiskt, även om det inte går fort.
Pratade med våra kompisar som ska med oss på vårt långlopp i vinter, o de har ingen snö alls, så jag lovade skicka ner lite av vår.
November
Skidor: 3 tim 25 min
Oktober
Löpning: 5 tim Skidor: 40 min
söndag, november 12, 2006
Träningsdagbok November:2
Jag är tröött... Har kört långpass idag - första gången på minst 100 år... De muskler jag hittade igår försvann på vägen hem idag... Skidåkning 1 tim o 35 min, det var på gränsen av vad en otränad mamma-kropp klarade av... nu ska jag gå o sova middag med småtjejerna...
November
Skidor: 2 tim 25 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
November
Skidor: 2 tim 25 min
Oktober
Löpning: 5 tim
Skidor: 40 min
lördag, november 11, 2006
Fars Dag
Imorgon är det Fars Dag, tror jag. Vi har redan firat Fars Dag för 2 veckor sedan, eller rättare sagt Inte firat Fars Dag för 2 veckor sedan. Jag hade läst ngt om presenter till Far veckan före helgen för 2 veckor sedan. Till saken hör att vi inte är så där jättebra på att fira såna dagar, kan bli lite störd över de här dagarna då handlarna tycker att man ska köpa en massa saker till sina nära o kära. Så vi brukar inte överdriva firandet, sovmorgon till Far, kanske ngt nybakat till frukosten, eventuellt någon bok eller teckningar från barnen - eller så får han nöja sig med sovmorgon o god frukost.
Iallafall, när söndagen för 2 veckor sedan började gå mot sitt slut - kom jag på det! Vi hade ju glömt att fira Far! Jag sa det till A, som kommenterade att han ju faktiskt inte ens fått sovmorgon på sin dag. För den hade jag fått. Sovmorgonen alltså. Jag var tvungen att åka iväg till OK på kvällen o posta ett brev, så då dövade jag det lilla dåliga samvetet med att köpa en Hustidning (en sån där inredningstidning, som han faktiskt gillar...), så jag gav den till honom o hälsade från de sovande barnen.
Först veckan efter insåg jag att det ju faktiskt inte varit Fars Dag den söndagen... Utan det är imorgon istället - och då ska Far få Sovmorgon, nybakade muffins och eventuellt en teckning från något barn (om det är någon av dem som vill producera det åt honom imorgon bitti - men ngt litet streck ska väl småtjejerna lyckas få på papper iallafall).
Och om vi skulle glömma bort alltihop så passar jag på att gratulera honom här i förskott:
Grattis på Fars Dag!
Iallafall, när söndagen för 2 veckor sedan började gå mot sitt slut - kom jag på det! Vi hade ju glömt att fira Far! Jag sa det till A, som kommenterade att han ju faktiskt inte ens fått sovmorgon på sin dag. För den hade jag fått. Sovmorgonen alltså. Jag var tvungen att åka iväg till OK på kvällen o posta ett brev, så då dövade jag det lilla dåliga samvetet med att köpa en Hustidning (en sån där inredningstidning, som han faktiskt gillar...), så jag gav den till honom o hälsade från de sovande barnen.
Först veckan efter insåg jag att det ju faktiskt inte varit Fars Dag den söndagen... Utan det är imorgon istället - och då ska Far få Sovmorgon, nybakade muffins och eventuellt en teckning från något barn (om det är någon av dem som vill producera det åt honom imorgon bitti - men ngt litet streck ska väl småtjejerna lyckas få på papper iallafall).
Och om vi skulle glömma bort alltihop så passar jag på att gratulera honom här i förskott:
Grattis på Fars Dag!
Träningsdagbok November:1
Det har blivit lite kasst med träningen senaste 1,5 veckan pga allt resande. Idag kom vi iallafall ut både jag o A. A håller på att försöka träna ikapp allt han inte tränat de senaste 10-åren nu, han är otroligt ambitiös :-D... lite stressad över vårt träningsmål tror jag ;-)... Själv har jag iallafall kommit igång - ja, förutom den sista veckan förstås...
Idag åkte jag skidor, det gick över förväntan, kändes nästan som att jag faktiskt hade muskler i armar o ben, konstigt - undrar hur de kommit dit? Det snöade lite o var alldeles igentjockt, nästan lite mörkt fast jag var ute på fm. De har dragit upp längre spår nu, skönt - man slipper trängas med eliten... de höll till närmast Skidstadion, det var Tävlingspremiär idag - jag drog mig snabbt bort till motionsspåren, där var jag nästan ensam. Man undrar vad alla andra gör en förmiddag som denna helt perfekt för en runda i skidspåret?
Aktuell tränings-status...
November
Skidor: 50 min
Oktober (liten efterkonstruktion...)
Löpning: ca 5 tim
Skidor: 40 min
Idag åkte jag skidor, det gick över förväntan, kändes nästan som att jag faktiskt hade muskler i armar o ben, konstigt - undrar hur de kommit dit? Det snöade lite o var alldeles igentjockt, nästan lite mörkt fast jag var ute på fm. De har dragit upp längre spår nu, skönt - man slipper trängas med eliten... de höll till närmast Skidstadion, det var Tävlingspremiär idag - jag drog mig snabbt bort till motionsspåren, där var jag nästan ensam. Man undrar vad alla andra gör en förmiddag som denna helt perfekt för en runda i skidspåret?
Aktuell tränings-status...
November
Skidor: 50 min
Oktober (liten efterkonstruktion...)
Löpning: ca 5 tim
Skidor: 40 min
fredag, november 10, 2006
Det är något med det här med tjejer och kläder...
Vi har fått SÄCK-vis av tjej-kläder av en dagiskompis... Vi kommer inte behöva köpa ett plagg till dem mer någonsin om dagis-mamman fortsätter leverera i den takt hon gör.
Tjejerna är helt i extas nu - de har just lyckats hitta en av de oöppnade påsarna med kläder över den storlek de har nu... de var på övervåningen en lång stund, o det var alldeles tyst... alldeles för länge... men sen kom de ner o hade mannekäng-uppvisning, de byter varannan minut o kommer ner med nästa plagg, och nästa, och nästa... just nu är de sommarflickor med klänning o sommarhatt... (o det var ju en ganska snäll aktivitet, ingen tandkräm i sängen, toa-orgie eller massförstörelse av ngn av brorsornas grejjer...)
Jag gick just upp o tittade hur det såg ut i "logen"... hmm, det var rörigt, det ligger kläder överallt, de som ska ligga i påsen för "nästa storlek" är blandade med alla deras nu gällande kläder, överallt... Men det får man tåla för en liten lugn stund vid datorn...
Vad är det med tjejer o kläder? Pojkarna tog på sig det vi tog fram, punkt slut. No discussion! Men nu... jag har gett upp, tar inte fram kläder till tjejerna på kvällen längre, för de ska ändå ha ngt annat. Och kombinerat hur som helst, färger, mönster, typ av kläder som oftast inte alls matchar på något sätt. Men jag låter dem hållas, det är väl kul med lite originell klädstil, hoppas det håller i sig, så de inte blir så där trist ointresserade av kläder som deras mor.
Tjejerna är helt i extas nu - de har just lyckats hitta en av de oöppnade påsarna med kläder över den storlek de har nu... de var på övervåningen en lång stund, o det var alldeles tyst... alldeles för länge... men sen kom de ner o hade mannekäng-uppvisning, de byter varannan minut o kommer ner med nästa plagg, och nästa, och nästa... just nu är de sommarflickor med klänning o sommarhatt... (o det var ju en ganska snäll aktivitet, ingen tandkräm i sängen, toa-orgie eller massförstörelse av ngn av brorsornas grejjer...)
Jag gick just upp o tittade hur det såg ut i "logen"... hmm, det var rörigt, det ligger kläder överallt, de som ska ligga i påsen för "nästa storlek" är blandade med alla deras nu gällande kläder, överallt... Men det får man tåla för en liten lugn stund vid datorn...
Vad är det med tjejer o kläder? Pojkarna tog på sig det vi tog fram, punkt slut. No discussion! Men nu... jag har gett upp, tar inte fram kläder till tjejerna på kvällen längre, för de ska ändå ha ngt annat. Och kombinerat hur som helst, färger, mönster, typ av kläder som oftast inte alls matchar på något sätt. Men jag låter dem hållas, det är väl kul med lite originell klädstil, hoppas det håller i sig, så de inte blir så där trist ointresserade av kläder som deras mor.
Hemma igen!
Nu är vår mest hektiska vecka i mannaminne över, puh... Iallafall nästan. Som grädde på moset har jag ju idag på min lediga fredag lyckats acceptera ett möte kl 13. Det fanns ingen annan dag som passade o snäll (dum?) som man är så sa jag för några veckor sen att det gick bra... O det ångrar jag nu... Men, men, lite kul ska det bli iallfall, för E & S ska följa med på mötet, woaha :-D... får se hur det går...
Grabbarna blev ju jättebesvikna när jag berättade i tisdags att jag förutom att vara borta on-to så skulle jag dessutom jobba fre-em - NÄR VI EG SKA HA VÅRT FREDAGS-FIKA!!! "Men Mamma, hur kan de göra så - när du ska vara ledig?" frågade 10-åringen, o det var ju bara att erkänna att det var mitt eget fel, ingen som tvingat mig, utan faktiskt totalt självvalt...
För att blidka besvikna söner, lovade jag att jag skulle baka bullar nu på fm, och så ska vi fika när jag o tjejerna kommer hem efter 3. Så det är bara att sätta igång o vara bull-mamma nu då.
Förresten är det jobbigt att vara på konferens... man får så ont i håret den andra dagen... men trevligt hade vi, o nu dröjer det läänge tills jag äter 3-rätters-middag med alla flytande tillbehör.
Och sedan blev det precis som det brukar bli när en av oss är bortrest - A fick VAB:a med 2 sjuklingar i onsdags... en var rosslig o hostig o en hade ont i magen o huvudet... men det var inte värre än att det var på dagis o skola på torsdag.
Nej, nu väntar bullarna på att bakas. Ska se hur mycket hjälp- (stjälp-) redor jag har den här gången då... Man måste ha tålamod när man ska baka tillsammans med dubbla 2,5-åringar...
Grabbarna blev ju jättebesvikna när jag berättade i tisdags att jag förutom att vara borta on-to så skulle jag dessutom jobba fre-em - NÄR VI EG SKA HA VÅRT FREDAGS-FIKA!!! "Men Mamma, hur kan de göra så - när du ska vara ledig?" frågade 10-åringen, o det var ju bara att erkänna att det var mitt eget fel, ingen som tvingat mig, utan faktiskt totalt självvalt...
För att blidka besvikna söner, lovade jag att jag skulle baka bullar nu på fm, och så ska vi fika när jag o tjejerna kommer hem efter 3. Så det är bara att sätta igång o vara bull-mamma nu då.
Förresten är det jobbigt att vara på konferens... man får så ont i håret den andra dagen... men trevligt hade vi, o nu dröjer det läänge tills jag äter 3-rätters-middag med alla flytande tillbehör.
Och sedan blev det precis som det brukar bli när en av oss är bortrest - A fick VAB:a med 2 sjuklingar i onsdags... en var rosslig o hostig o en hade ont i magen o huvudet... men det var inte värre än att det var på dagis o skola på torsdag.
Nej, nu väntar bullarna på att bakas. Ska se hur mycket hjälp- (stjälp-) redor jag har den här gången då... Man måste ha tålamod när man ska baka tillsammans med dubbla 2,5-åringar...
söndag, november 05, 2006
Skiftgång hos familjen L
Vi brukar undvika jobb-resor så mkt det bara går. Nästa vecka har vi uppenbarligen misslyckats alldeles kapitalt...
Om man dessutom lägger till den resa av privat natur som halva familjen ägnar sig åt just nu ser vårt rese-schema ut så här närmaste veckan:
ons-sön kl 21 (idag): A+pojkarna hos farmor o farfar
mån kl 5.30 - 23.30 Pi Sthlm
Tis 5.30-20.30 A Luleå
Ons 5.30 - To 23.30 Pi Umeå
Vi blir iallafall inte less på varandra... möjligtvis less på den vardags-situation som man måste dra runt själv när den andra är borta...
See you at friday!
Om man dessutom lägger till den resa av privat natur som halva familjen ägnar sig åt just nu ser vårt rese-schema ut så här närmaste veckan:
ons-sön kl 21 (idag): A+pojkarna hos farmor o farfar
mån kl 5.30 - 23.30 Pi Sthlm
Tis 5.30-20.30 A Luleå
Ons 5.30 - To 23.30 Pi Umeå
Vi blir iallafall inte less på varandra... möjligtvis less på den vardags-situation som man måste dra runt själv när den andra är borta...
See you at friday!
Kompis-helg
Igår morse kom en av mina bästa kompisar M med sin 2,5 åriga son. De hade åkt natt-tåg upp (jag hade övertygat henne att det var hur smidigt som helst, jag brukar göra det med barnen till farmor o farfar), men en kväll med liten pojke som kräktes i restaurang-vagnen o M med åksjuka halva förmiddagen, gjorde att hon nu har bokat flyg hem på måndag :-D... Oj, vad vi har skrattat åt det, för hon har i sin tur berättat för alla sina skeptiska kompisar hur perfekt det är att åka natt-tåg till Norra Norrland... det får hon nog äta upp nu...
Det var en kall o grinig dag igår, blåsigt, snöigt o minus 8 grader. Så vi var inne hela dagen, långlunch, barnen sov middag sent o länge, o vi har pratat, pratat, pratat... Barnen har lekt så bra ihop, det är kul att se dem. I början lekte tjejerna i skift med deras återfunne vän, men sen har de lekt ihop alla tre. De kan verkligen leka tillsammans nu.
Idag ska vi ut och åka pulka o kälke, sen på eftermiddagen ska tvilling-mamma J komma hit med sina 3-åringar. Så det blir lite mer fart här...
Och ikväll kommer mina pojkar hem, nu längtar jag efter dem. Och det är väl så det ska vara, det blir ju rätt trist i längden med halva familjen borta.
Det var en kall o grinig dag igår, blåsigt, snöigt o minus 8 grader. Så vi var inne hela dagen, långlunch, barnen sov middag sent o länge, o vi har pratat, pratat, pratat... Barnen har lekt så bra ihop, det är kul att se dem. I början lekte tjejerna i skift med deras återfunne vän, men sen har de lekt ihop alla tre. De kan verkligen leka tillsammans nu.
Idag ska vi ut och åka pulka o kälke, sen på eftermiddagen ska tvilling-mamma J komma hit med sina 3-åringar. Så det blir lite mer fart här...
Och ikväll kommer mina pojkar hem, nu längtar jag efter dem. Och det är väl så det ska vara, det blir ju rätt trist i längden med halva familjen borta.
fredag, november 03, 2006
Ensamhet
För några veckor sedan kallades jag till Hälsoundersökning på jobbet. Man skulle svara på en massa frågor inför besöket, och en av frågorna var om man ofta kände sig ensam? Jag minns att jag sa till A att jag skulle vilja kryssa i att jag alldeles för sällan fick känna mig ensam... Med ett hus fullt med minst 4 barn plus man, är det väldigt svårt att känna sig ensam. De få gånger jag är ensam hemma vill jag stänga av telefonen o låsa dörren så att ingen stör mig i min ensamhet.
Det slog mig att jag är lyckligt lottad. Dels för att jag aldrig känner mig ensam, men även att jag trivs med att vara ensam. När jag var 19 år flyttade jag hemifrån. 120 mil hemifrån till en liten stad där jag aldrig varit förr och inte kände någon. För att jobba på ett litet bryggeri med 3 anställda. Det första halvårets helger var rätt ensamma, ja de var faktiskt helt ensamma de flesta av dem. Men det konstiga var att jag inte kände mig ensam. Jag minns att jag njöt något otroligt av min nyvunna frihet. (Beror kanske på att jag är uppvuxen med 3 syskon, den stund man fick vara ensam fanns inte.) Jag lärde känna folk i min nya stad, så det andra halvåret där behövde jag inte vara ensam om jag inte ville det, men jag minns att jag ändå valde det många gånger.
Livet är inte rättvist. Jag som trivs med att vara ensam är aldrig ensam, i princip. Jag har flera vänner som är ensamstående och några av dem hatar ensamheten. De har vänner, men som ensamstående blir det ju ändå en massa tid man måste spendera själv. Och de trivs verkligen inte med det. De skulle ju istället ha minst 4 barn o man runt sig nästan jämt, men ödet har bestämt att de, iallafall just nu, ska vara ensamstående o otrivas med ensamheten.
Sen är det ju skillnad på ensamhet o ensamhet. Man kan ju känna sig ensam fast man har familj. Ensam på jobbet, ensam för att man har för få vänner. En familj löser ju inte allt.
Men just nu njuter jag av ensamheten, halva familjen 90 mil bort och resterande del (utom jag) hos grannen!
Det slog mig att jag är lyckligt lottad. Dels för att jag aldrig känner mig ensam, men även att jag trivs med att vara ensam. När jag var 19 år flyttade jag hemifrån. 120 mil hemifrån till en liten stad där jag aldrig varit förr och inte kände någon. För att jobba på ett litet bryggeri med 3 anställda. Det första halvårets helger var rätt ensamma, ja de var faktiskt helt ensamma de flesta av dem. Men det konstiga var att jag inte kände mig ensam. Jag minns att jag njöt något otroligt av min nyvunna frihet. (Beror kanske på att jag är uppvuxen med 3 syskon, den stund man fick vara ensam fanns inte.) Jag lärde känna folk i min nya stad, så det andra halvåret där behövde jag inte vara ensam om jag inte ville det, men jag minns att jag ändå valde det många gånger.
Livet är inte rättvist. Jag som trivs med att vara ensam är aldrig ensam, i princip. Jag har flera vänner som är ensamstående och några av dem hatar ensamheten. De har vänner, men som ensamstående blir det ju ändå en massa tid man måste spendera själv. Och de trivs verkligen inte med det. De skulle ju istället ha minst 4 barn o man runt sig nästan jämt, men ödet har bestämt att de, iallafall just nu, ska vara ensamstående o otrivas med ensamheten.
Sen är det ju skillnad på ensamhet o ensamhet. Man kan ju känna sig ensam fast man har familj. Ensam på jobbet, ensam för att man har för få vänner. En familj löser ju inte allt.
Men just nu njuter jag av ensamheten, halva familjen 90 mil bort och resterande del (utom jag) hos grannen!
Rapport från en ensamstående 2 barns-mamma (för några dagar)
I onsdags morse for A och pojkarna till farmor o farfar och kommer hem på söndagkväll. Vad lugnt o tomt det känns hemma, "bara" jag och tjejerna! Jag får nästan dåligt samvete, för än så länge tycker jag det är så skönt - jag får en massa egen tid och tid för att vara med flickorna. Men samtidigt så blir jag än mer imponerad av alla ensamstående föräldrar! Bara det att jag både ska lämna o hämta på dagis är ju ett stressmoment. Antingen blir det rumphuggna dagar på jobbet, eller långa dagar för flickorna. Sen kan man inte träna tex, eller handla utan 2 trotsiga 2,5 åringar som är envisa som synden...
Igår var jag bortrest med jobbet och kom inte hem förrän strax före kl 18, men då erbjöd sig vår fantastiska granne att hon kunde hämta flickorna 15.30, dvs deras vanliga tid :-)! När jag kom hem och skulle hämta dem, så kommenderade hon mig till köksbordet och bjöd mig på middag! Åh, det var precis vad jag behövde, det hade varit en tuff dag där jag dels varit dubbelbokad (hade missat att skriva in i almanackan att jag skulle hålla en info på en kurs på fm :-O), endast hunnit med en lunchmacka i bussen till vår andra verksamhetsort, fått åksjuka samtidigt som jag var tvungen att skriva klart presentataionen jag skulle dra på em-mötet och alltså kommit hem sent, med en sprängande huvudvärk... Så jag satte mig ner vid grannens köksbord, och det kändes precis som hemma hos mina föräldrar eller svärmor/svärfar - den där känslan att man blir lite ompysslad o får känna sig lite liten igen...
Jag o flickorna knallade hem vid 18.30, gjorde välling, tittade lite på TV, läste bok och la dem vid 19.30. Jag hade tänkt njuuta av en egen kväll, läsa, surfa, ligga i soffan o titta TV - men jag var helt slut, så kl 20.45 låg jag i sängen, det händer inte ofta.
Idag har vi varit lediga tillsammans, strulat runt hemma på fm, gått på stan och gjort lite ärenden, fikat på café fast det var lunchdax :-D, hem o ätit lunch och nu sover de små chimpanserna sött... och jag njuter av stillheten, struntar fullständigt i att jag borde städa.
Imorgon bitti kommer en av mina bästa vänner hit från Sthlm med sin pojke som är jämngammal med flickorna :-)! De skulle ha kommi med tåget i fm, men hennes son har haft feber, så de sköt på det en dag. Nu är det bara att hoppas att tågen går som de ska, så de inte fastnar någonstans på vägen. Varken tåg eller bilar söderut verkar klara av "lite" snöfall ;-)...
Igår var jag bortrest med jobbet och kom inte hem förrän strax före kl 18, men då erbjöd sig vår fantastiska granne att hon kunde hämta flickorna 15.30, dvs deras vanliga tid :-)! När jag kom hem och skulle hämta dem, så kommenderade hon mig till köksbordet och bjöd mig på middag! Åh, det var precis vad jag behövde, det hade varit en tuff dag där jag dels varit dubbelbokad (hade missat att skriva in i almanackan att jag skulle hålla en info på en kurs på fm :-O), endast hunnit med en lunchmacka i bussen till vår andra verksamhetsort, fått åksjuka samtidigt som jag var tvungen att skriva klart presentataionen jag skulle dra på em-mötet och alltså kommit hem sent, med en sprängande huvudvärk... Så jag satte mig ner vid grannens köksbord, och det kändes precis som hemma hos mina föräldrar eller svärmor/svärfar - den där känslan att man blir lite ompysslad o får känna sig lite liten igen...
Jag o flickorna knallade hem vid 18.30, gjorde välling, tittade lite på TV, läste bok och la dem vid 19.30. Jag hade tänkt njuuta av en egen kväll, läsa, surfa, ligga i soffan o titta TV - men jag var helt slut, så kl 20.45 låg jag i sängen, det händer inte ofta.
Idag har vi varit lediga tillsammans, strulat runt hemma på fm, gått på stan och gjort lite ärenden, fikat på café fast det var lunchdax :-D, hem o ätit lunch och nu sover de små chimpanserna sött... och jag njuter av stillheten, struntar fullständigt i att jag borde städa.
Imorgon bitti kommer en av mina bästa vänner hit från Sthlm med sin pojke som är jämngammal med flickorna :-)! De skulle ha kommi med tåget i fm, men hennes son har haft feber, så de sköt på det en dag. Nu är det bara att hoppas att tågen går som de ska, så de inte fastnar någonstans på vägen. Varken tåg eller bilar söderut verkar klara av "lite" snöfall ;-)...
lördag, oktober 28, 2006
I valet och kvalet
De senaste 2 veckorna har jag var i valet och kvalet om jag skulle söka ett nytt jobb internt. Sista dagen var i tisdags, och jag var osäker in i det sista.
Det nya jobbet innebar att man skulle starta upp en helt ny sektion, inom ett område som jag har hyfsad koll på. Man skulle själv få organisera upp sektionen, tillsammans med chefen som skulle sitta 16 mil bort.
Min egen plan har varit att vara kvar på mitt befintliga jobb iallafall ett år till, sedan gå vidare till ngt liknande det jobb som nu var ute.
Mitt nuvarande jobb har jag haft 1,5 år. Det är roligt, har varit för mastigt men jag har lyckats få in en organisationsförändring som innebär att det kommer bli mkt mer hanterligt efter nyår. Jag har en kanon-chef, vi jobbar mkt tillsammans och han känns verkligen som en med-arbetare. Han är nog den första chef som verkligen varit närvarande, mina fd chefer har varit OK, men jag har klarat mig lika bra utan dem. Jag har hans fulla förtroende när det gäller arbetstider, resor, kurser. Han har också småbarn och han förstår precis dilemmat med sjuka barn.
Jag har nyligen börjat vara ledig på fredagar, och hur det hade fungerat med nya jobbet vet jag inte - kan tänka mig att det varit svårt, iallafall i början.
Min första tanke var att söka jobbet, man kan ju alltid tacka nej om man får det. Eller kan man det? Internt är det lite knepigare än om man söker ett externt jobb. Det kan lika gärna vara så att de högre cheferna kommer överens om att jag behövs bäst på det nya jobbet och då har man inte så mkt att sätta emot. Faktiskt. Och jag skulle säkert få jobbet om jag sökte det (för så brukar det vara de gånger man slänger in en intresseanmälan på något man inte är heltänd på ;-) ...
I tisdags-fm hade jag ännu inte slutligen bestämt mig. Så då ringde jag till en tjej som jobbar på den avdelningen och frågade hur stämningen på avd var o hur chefen var. Och efter det samtalet bestämde jag mig! Hon sa att hon trivdes med jobbet men hade inte så mkt kontakt med de andra på avd utom de i hennes arbetsgrupp och att hon kände sig rätt ensam för att chefen satt så långt bort. Han var trevlig men inte närvarande.
Jag sitter nu med i en otroligt trevlig ledningsgrupp, har en bra, närvarande chef, bra medarbetare, roliga arbetsuppgifter med en massa spännande nötter att knäcka närmaste året, och har precis fått till min egen arbetssituation. Jag har felxibla arbetstider och kan vara ledig fredagar. Och jag tycker inte jag är klar med min nuvarande tjänst ännu på något år. Svaret var ju givet: jag sökte inte den nya tjänsten! Det kändes så skönt när jag bestämt mig, och egentligen hade jag nog innerst inne vetat vad jag ville hela tiden, annars hade jag nog slängt in en ansökan mycket tidigare.
Det är nyttigt att måsta värdera o väga för- och nackdelarna med sin nuvarande situation, man uppskattar vad man har när man liksom fått välja det igen!
Det nya jobbet innebar att man skulle starta upp en helt ny sektion, inom ett område som jag har hyfsad koll på. Man skulle själv få organisera upp sektionen, tillsammans med chefen som skulle sitta 16 mil bort.
Min egen plan har varit att vara kvar på mitt befintliga jobb iallafall ett år till, sedan gå vidare till ngt liknande det jobb som nu var ute.
Mitt nuvarande jobb har jag haft 1,5 år. Det är roligt, har varit för mastigt men jag har lyckats få in en organisationsförändring som innebär att det kommer bli mkt mer hanterligt efter nyår. Jag har en kanon-chef, vi jobbar mkt tillsammans och han känns verkligen som en med-arbetare. Han är nog den första chef som verkligen varit närvarande, mina fd chefer har varit OK, men jag har klarat mig lika bra utan dem. Jag har hans fulla förtroende när det gäller arbetstider, resor, kurser. Han har också småbarn och han förstår precis dilemmat med sjuka barn.
Jag har nyligen börjat vara ledig på fredagar, och hur det hade fungerat med nya jobbet vet jag inte - kan tänka mig att det varit svårt, iallafall i början.
Min första tanke var att söka jobbet, man kan ju alltid tacka nej om man får det. Eller kan man det? Internt är det lite knepigare än om man söker ett externt jobb. Det kan lika gärna vara så att de högre cheferna kommer överens om att jag behövs bäst på det nya jobbet och då har man inte så mkt att sätta emot. Faktiskt. Och jag skulle säkert få jobbet om jag sökte det (för så brukar det vara de gånger man slänger in en intresseanmälan på något man inte är heltänd på ;-) ...
I tisdags-fm hade jag ännu inte slutligen bestämt mig. Så då ringde jag till en tjej som jobbar på den avdelningen och frågade hur stämningen på avd var o hur chefen var. Och efter det samtalet bestämde jag mig! Hon sa att hon trivdes med jobbet men hade inte så mkt kontakt med de andra på avd utom de i hennes arbetsgrupp och att hon kände sig rätt ensam för att chefen satt så långt bort. Han var trevlig men inte närvarande.
Jag sitter nu med i en otroligt trevlig ledningsgrupp, har en bra, närvarande chef, bra medarbetare, roliga arbetsuppgifter med en massa spännande nötter att knäcka närmaste året, och har precis fått till min egen arbetssituation. Jag har felxibla arbetstider och kan vara ledig fredagar. Och jag tycker inte jag är klar med min nuvarande tjänst ännu på något år. Svaret var ju givet: jag sökte inte den nya tjänsten! Det kändes så skönt när jag bestämt mig, och egentligen hade jag nog innerst inne vetat vad jag ville hela tiden, annars hade jag nog slängt in en ansökan mycket tidigare.
Det är nyttigt att måsta värdera o väga för- och nackdelarna med sin nuvarande situation, man uppskattar vad man har när man liksom fått välja det igen!
fredag, oktober 27, 2006
Nappar...
När vi fick vårt första barn var min inställning att nappar, det är helt onödigt! Om barnen hade sugbehov tog de väl till tummen. Vår äldste sög inte på något, förutom mig då och det dygnet runt i princip första månaderna... Efter ett par månader försökte vi med napp, men han vägrade. Vårt andra barn hade tummen i mun redan i magen - och den sitter där än, vid 7 års ålder :-O !
När tjejerna föddes, var nog ändå min inställning att några nappar ska vi inte truga på dem... Men efter några veckor (någon månad?) när vi som vanligt satt med flickorna i soffan på kvällen, med varsitt finger i munnen på dem ( och de sög, och sög...) så frågade min man stilla om det kanske inte varit lite enklare med napp? ÅK OCH KÖP!! sa jag. Sedan infann sig lugnet i huset... Två små nöjda gummor som sög och sög på sina små nappar, och två föräldrar som inte hade russinfingrar, haha!
Vid ca 10-11 mån ålder bestämde sig mamman att nu skulle napparna bort. Flickorna hade precis börjat sova hela nätter utan mat o somna själv. Då tog mamman bort napparna - och kaoset infann sig... En kväll o natt genomled vi, och halva nästa kväll... sen satte jag i propparna igen! Och flickorna somnade sött o sov hela natten... Det hade säkert gått om vi kämpat på någon natt/kvälll till, men just då fanns inte den orken.
Nu är flickorna 2,5 år, och vi har nappar överallt :-O! De har napp dygnet runt, utompå dagis och när vi är ute. De slåss om napparna, det tappas nappar på nätterna, det räcker inte med en napp i munnen utan helst en i var hand också - och det ska vara RÄTT napp... Vi införde att tag napp-förbud på dagen, men det räcker med att vi glömt framme en napp så är eländet igång. Vi har det precis sådär som jag alltid sagt (tänkt - innan jag fick twinsen) att så där ska vi aldrig ha det, stora barn som springer omkring med napp hela dagarna...
Det där med principer är ju rätt kul... man omprövar dem utifrån vilken situation man är i...
Men, nu snart, ska napparna bort, vi ska bara ladda lite först!
När tjejerna föddes, var nog ändå min inställning att några nappar ska vi inte truga på dem... Men efter några veckor (någon månad?) när vi som vanligt satt med flickorna i soffan på kvällen, med varsitt finger i munnen på dem ( och de sög, och sög...) så frågade min man stilla om det kanske inte varit lite enklare med napp? ÅK OCH KÖP!! sa jag. Sedan infann sig lugnet i huset... Två små nöjda gummor som sög och sög på sina små nappar, och två föräldrar som inte hade russinfingrar, haha!
Vid ca 10-11 mån ålder bestämde sig mamman att nu skulle napparna bort. Flickorna hade precis börjat sova hela nätter utan mat o somna själv. Då tog mamman bort napparna - och kaoset infann sig... En kväll o natt genomled vi, och halva nästa kväll... sen satte jag i propparna igen! Och flickorna somnade sött o sov hela natten... Det hade säkert gått om vi kämpat på någon natt/kvälll till, men just då fanns inte den orken.
Nu är flickorna 2,5 år, och vi har nappar överallt :-O! De har napp dygnet runt, utompå dagis och när vi är ute. De slåss om napparna, det tappas nappar på nätterna, det räcker inte med en napp i munnen utan helst en i var hand också - och det ska vara RÄTT napp... Vi införde att tag napp-förbud på dagen, men det räcker med att vi glömt framme en napp så är eländet igång. Vi har det precis sådär som jag alltid sagt (tänkt - innan jag fick twinsen) att så där ska vi aldrig ha det, stora barn som springer omkring med napp hela dagarna...
Det där med principer är ju rätt kul... man omprövar dem utifrån vilken situation man är i...
Men, nu snart, ska napparna bort, vi ska bara ladda lite först!
Tränings-kompis!
Igår var jag och storebror ute och sprang en halvtimme tillsammans. Vi har som mål att komma ut en gång i veckan, och det här var 3:e gången. Han är ingen idrottskille, går inte på någon fysisk träning, men tycker om att röra på sig. Ofta så kan han gå ut o promenera själv, tycker att han tänker så bra då - och så får man ju frisk luft! Säger vår 10-åring! (Undrar var han fått det ifrån ;-)!)
Våra träningsstunder är så mysiga! Vi springer (eller går) och småpratar om allt möjligt, han tycker det är så skönt att få min fulla uppmärksamhet, ingen konkurrens med tre småsyskon som man ska överrösta.
Jag tycker det är så häftigt att vår lille kille, som föddes alldeles nyss, nu är min tränings-kompis! Tänk vad mycket kul vi kommer kunna göra ihop (tills det inte alls är intressant att göra något med MAMMA :-O!)!
Mer från träningsfronten: A körde sitt första skidpass igår, på slingan av konstsnö som lagts ut. Flera landslag har kommit upp för att träna här nu, och för att garantera att de har något att träna på så görs spår att konstsnö innan vi fått nog mkt av den naturliga varan. Man får lösa ett skidpass för 500 kr, om man vill åka på de spåren - men A upptäckte igår att den kostnaden betalar vårt företag som friskvård, inte dåligt! Jag o flickorna ska gå ner och lösa ett skidpass till mig nu, för i helgen ska jag göra skid-debut!
För nu gäller det att börja träna - jag o A har (inspirerade av några kompisar) anmält oss till ett långlopp i vinter! Det blir en "mini-semester" utan barn, där vi förenar nytta med nöje (skidåkning, gluhwein och goda middagar...) men det gäller ju att se till att vi orkar ha något nöje också...
Våra träningsstunder är så mysiga! Vi springer (eller går) och småpratar om allt möjligt, han tycker det är så skönt att få min fulla uppmärksamhet, ingen konkurrens med tre småsyskon som man ska överrösta.
Jag tycker det är så häftigt att vår lille kille, som föddes alldeles nyss, nu är min tränings-kompis! Tänk vad mycket kul vi kommer kunna göra ihop (tills det inte alls är intressant att göra något med MAMMA :-O!)!
Mer från träningsfronten: A körde sitt första skidpass igår, på slingan av konstsnö som lagts ut. Flera landslag har kommit upp för att träna här nu, och för att garantera att de har något att träna på så görs spår att konstsnö innan vi fått nog mkt av den naturliga varan. Man får lösa ett skidpass för 500 kr, om man vill åka på de spåren - men A upptäckte igår att den kostnaden betalar vårt företag som friskvård, inte dåligt! Jag o flickorna ska gå ner och lösa ett skidpass till mig nu, för i helgen ska jag göra skid-debut!
För nu gäller det att börja träna - jag o A har (inspirerade av några kompisar) anmält oss till ett långlopp i vinter! Det blir en "mini-semester" utan barn, där vi förenar nytta med nöje (skidåkning, gluhwein och goda middagar...) men det gäller ju att se till att vi orkar ha något nöje också...
måndag, oktober 23, 2006
Tålamod...
Vi har kanske 200 m till dagis... det känns som 2 mil när man ska hem... med två envisa 2,5-åringar som ska gå åt fel håll, leka katt (dvs krypa hem), ligga på vägen o sjunga, ta av sig vantarna fast det är -5 grader ute, gå in på alla gårdar på vägen, brottas, tvinga mamma att "palla" rönnbär (ja, de äter rönnbär :-O), äta snö, slicka på gatan, osv, osv...
Jag trodde att jag hade tålamod (innan jag fick barn), jag trodde jag hade tränat upp mitt tålamod (innan jag fick tvillingar), men ibland så HAR JAG INGET TÅLAMOD!!!
Idag tappade jag konceptet, blev arg o tog en av damerna under armen, hon tappade vantarna hon höll i handen o jag sa att de fick minsann ligga där, för hon ville ju ändå inte ha sina vantar o då får man vara utan. BASTA! Liten syster stod upprörd kvar, bredvid de tappade vantarna o grät... Hur mamma gör! Och vantarna - ska de ligga där på gatan?
Hur det slutade? Denna gång "vann" faktiskt mamma, liten dam gick tillbaks o hämtade sina vantar, o knatade snällt resten av vägen hem. Fast "seger", hm... Nästa gång ska jag hålla mig lugn... Jag ska, jag ska...
Jag trodde att jag hade tålamod (innan jag fick barn), jag trodde jag hade tränat upp mitt tålamod (innan jag fick tvillingar), men ibland så HAR JAG INGET TÅLAMOD!!!
Idag tappade jag konceptet, blev arg o tog en av damerna under armen, hon tappade vantarna hon höll i handen o jag sa att de fick minsann ligga där, för hon ville ju ändå inte ha sina vantar o då får man vara utan. BASTA! Liten syster stod upprörd kvar, bredvid de tappade vantarna o grät... Hur mamma gör! Och vantarna - ska de ligga där på gatan?
Hur det slutade? Denna gång "vann" faktiskt mamma, liten dam gick tillbaks o hämtade sina vantar, o knatade snällt resten av vägen hem. Fast "seger", hm... Nästa gång ska jag hålla mig lugn... Jag ska, jag ska...
Företaget Familjen L AB
Jag och min man driver ett företag ihop. Det är sex anställda varav i snitt hälften arbetar och hälften skapar arbete. Företaget är i omsorgs- o service-branschen. Arbetstiderna är ca kl 6-8 resp 15-21 vardagar samt 6-21 helger. Mellan kl 21-06 har vi jour, det saknas dock jour-tillägg. Företaget är inte direkt lönsamt, faktum är att vi båda två har ett arbete vid sidan om för att finansiera företaget. Man skulle nog kunna säga att vi ser företaget som en hobby-verksamhet, som vi driver för vårt egna nöjes skull.
Några gånger i veckan får vi ledigt från företaget, för att ägna oss åt egna aktiviteter, dock en åt gången.
Vissa dagar känns det som att man skulle kunna avveckla företaget omedelbums, men då räcker det oftast att någon av medarbetarna hittar på något kul, så inser man att livet nog skulle bli rätt trist utan det ;-)...
Några gånger i veckan får vi ledigt från företaget, för att ägna oss åt egna aktiviteter, dock en åt gången.
Vissa dagar känns det som att man skulle kunna avveckla företaget omedelbums, men då räcker det oftast att någon av medarbetarna hittar på något kul, så inser man att livet nog skulle bli rätt trist utan det ;-)...
söndag, oktober 22, 2006
Pulka-premiär!
AAHH! Vilken dag det är! Strålande vackert väder, inte ett moln på himlen, -5 grader och vindstilla. Det har snöat lite senaste veckan, så i vår pulkbacke här i kvarteret är det perfekt pulk-före, så jag o barnen ägnade några timmar på förmiddan till att susa nerförbacken, tjohoo!
Som vanligt blev det tjafs om vem som skulle ha vilken kälke, tefat, snow-racer, spark... är det något man blir bra på så är det medling... Man kanske skulle bli fredsmedlare i nästa liv :-D!
Men fort gick det, och OJ vad småtjejerna tjöt av skratt när vi tre susade fram på snow-racern, och inga större krascher blev det heller.
Nu sover de små sött i vår säng och jag o storebror ska baka rulltårta - har han bestämt! Och jag är inte så svårövertalad...
Som vanligt blev det tjafs om vem som skulle ha vilken kälke, tefat, snow-racer, spark... är det något man blir bra på så är det medling... Man kanske skulle bli fredsmedlare i nästa liv :-D!
Men fort gick det, och OJ vad småtjejerna tjöt av skratt när vi tre susade fram på snow-racern, och inga större krascher blev det heller.
Nu sover de små sött i vår säng och jag o storebror ska baka rulltårta - har han bestämt! Och jag är inte så svårövertalad...
fredag, oktober 20, 2006
YES!
Jag kan bocka av en punkt på min mentala "att-göra-lista", såna där saker som man har tänkt att göra, men som jag har så svårt att få ändan ur och göra... Jag fattar inte att jag har så lätt att skjuta på saker o ting, o så svårt att göra dem direkt. Det är samma sak på jobbet, men jag är iallafall bra på att prioritera, så jag har inte fått sparken än...
Iallafall, jag ringde just till vår fönster-leveratör o bad om en offert på 5 fönster som vi ska byta ut (2 på vinden o 3 i källaren), skönt - för annars blir det aldrig någon inredd vind...
Fler saker på min lista av sånt som aldrig blir gjort...
Iallafall, jag ringde just till vår fönster-leveratör o bad om en offert på 5 fönster som vi ska byta ut (2 på vinden o 3 i källaren), skönt - för annars blir det aldrig någon inredd vind...
Fler saker på min lista av sånt som aldrig blir gjort...
- Boka om klipptiden som jag var tvungen att avbeställa 11 september - det är inte lätt att få klipptid i den här stan, så jag fattar inte att jag inte gjorde det direkt - jag börjar likna ett troll i håret...
- Kontakta en arkitekt som ska hjälpa oss att rita på den planerade utbyggnaden som vi tänkt göra nästa sommar... det börjar brinna i knutarna...
- Leka tandfé o förvandla Storebrors tand (som nu hunnit bli TVÅ :-O, skärpning tandfén!) till 2 ggr 10-kronor (Och tänk: tandfén skärpte till sig o nu ligger det 2 guldpengar i glaset :-)
- Posta brevet till Försäkringskassan ang senaste VAB-dagen
- Sätta upp 3 glashyllor i köket som jag lovade för TRE år sedan!
- Rama in 3-4 tavlor som ligger under vår säng sedan många år tillbaks...
- Rensa vinden från alla gamla flyttlådor o annat skräp, så vi kan börja snickra 2 rum däruppe
Det får räcka för nu, jag ska gå in o pricka av o fylla på listan så kanske det blir lite aktivitet i Pi:s liv...
Jag är så imponerad av alla som gör saker DIREKT! Jag gör små ryck, men sen faller jag tillbaks till mitt vanliga skjuta-upp-på-framtiden-mentalitet... Men å andra sidan så går det ju ganska bra det med, jag lyckas ju göra de viktigaste sakerna iallfall, o man kanske ska nöja sig med det o att man har en lång att-göra-lista om man får tid över ngn dag...
Lediga fredagar och kvällsjobb...
Oj, det har snart gått en vecka sen sist - det blir inte direkt ngn DAGbok det här - snarare VECKObok :-D...
Idag är jag ledig - har min lediga fredag, som jag bestämde att jag skulle börja ha här efter semestern. Det var så otroligt intensivt under våren, så när det blev lite lugn o ro o tid för reflektion så bestämde jag mig för att sätta ner foten, bromsa upp lite o ta föräldraledigt på fredagar. Eftersom jag ändå inte hann med mig på jobbet på 100% så kunde jag lika bra inte alls hinna på 80%... tänkte jag då, lite obstinat o käckt så där...
Det är jätteskönt att vara ledig med de minsta, vi myser, städar lite, är ute o leker, fredagsfikar med bröderna när de kommer hem från skolan o kan fixa fredags-mys-middag i lugn o ro.
Men alla mynt har ju en baksida... Det är ju fullkomligt kaotiskt på jobbet! Nej, jag hinner ju såklart inte alls med det jag borde göra nu, o jag sitter ofta på kvällarna o sliter, oftast hemma, men igår var jag nere på jobbet mellan kl 20 och 23.45... Och ändå så ligger jag efter med en massa "viktiga" saker. Det är t.o.m så att när jag går hem på torsdagarna så känns det lite trist att jag inte ska jobba på fredag, för eftersom jag nu ska vara ledig så har jag ju inga möten på fredag (vilket är ett unikum för arbetsdagarna på vårt företag, där möten verkar vara kärnverksamheten) och jag inser vad mycket jag skulle hinna om jag "fått" jobba på fredag...
Missförstå mig rätt nu, jag VILL vara hemma med barnen på fredagarna - men samtidigt har jag ett roligt jobb, med hög arbetsbelastning, där det är svårt att plocka bort delar av arbetsmängden, så den lediga dagen märks påtagligt...
Ja, det är så mycket fina ord på vårt företag om att man ska underlätta för småbarnsföräldrar, men är det någon som verkligen får ihop det i praktiken, det undrar jag ju...
Bara det här med våra stela tids- o lönesystem... Jag trodde ju i min enfald att jag kunde fylla i föräldraledigt de fredagar jag är ledig, o om jag någon gång MÅSTE jobba så fyller jag bara i att det är en vanlig arbetsdag. Men OH NEJ, så kan man ju inte göra :-O. En dam från löneavd ringde häromdagen o började med att säga: "Hujja, vad du tjorvar!!" För inte kan man göra så... eftersom jag ska vara ledig en dag i vecka under flera månader måste man göra en nedsättning av tjänsten o lägga in nya arbetstider i datasystemet, o då KAN jag inte gå in om jobba fredagar för då står det i systemet att jag är ledig... Jaha, sa ja, men jag kan ju behöva jobba vissa fredagar eller del av fredagar, hur gör jag då? DET GÅR INTE, svarar löne-tanten, eftersom du har förtroende-tid o förhandlat bort övertiden och alltså inte har "mer-tid". Nähä??!!, sa jag, då då får jag väl jobba gratis de gånger jag är inne på fredagarna då, det spelar väl ingen roll, jag har ju ändå så mkt tid som jag jobbar på kvällarna som jag inte får något för... (Visst är jag lojal mot min arbetsgivare :-D - 80% av lönen med 100% arbetstid, jag borde få pris som årets dummaste medarbetare ;-)...) Det slutade iallafall med att så tyckte hon ju inte att jag skulle göra, utan hon skulle lägga in ngt som kallas "passbyte" som jag ska fylla i de dagar jag jobbar fast jag ska vara ledig... Så det är nog meningen att jag ska vara ledig, o det är ju bra det, HAHA.
Jsut nu sitter E&S o skrattar på golvet, sjunger o leker att de är deras äldre kusiner - de är SÅÅ söta - och jag vill inte alls vara på jobbet idag!!
Men inte är det lätta att få ihop livet, med hedern i behåll på alla håll o kanter :-D...
Idag är jag ledig - har min lediga fredag, som jag bestämde att jag skulle börja ha här efter semestern. Det var så otroligt intensivt under våren, så när det blev lite lugn o ro o tid för reflektion så bestämde jag mig för att sätta ner foten, bromsa upp lite o ta föräldraledigt på fredagar. Eftersom jag ändå inte hann med mig på jobbet på 100% så kunde jag lika bra inte alls hinna på 80%... tänkte jag då, lite obstinat o käckt så där...
Det är jätteskönt att vara ledig med de minsta, vi myser, städar lite, är ute o leker, fredagsfikar med bröderna när de kommer hem från skolan o kan fixa fredags-mys-middag i lugn o ro.
Men alla mynt har ju en baksida... Det är ju fullkomligt kaotiskt på jobbet! Nej, jag hinner ju såklart inte alls med det jag borde göra nu, o jag sitter ofta på kvällarna o sliter, oftast hemma, men igår var jag nere på jobbet mellan kl 20 och 23.45... Och ändå så ligger jag efter med en massa "viktiga" saker. Det är t.o.m så att när jag går hem på torsdagarna så känns det lite trist att jag inte ska jobba på fredag, för eftersom jag nu ska vara ledig så har jag ju inga möten på fredag (vilket är ett unikum för arbetsdagarna på vårt företag, där möten verkar vara kärnverksamheten) och jag inser vad mycket jag skulle hinna om jag "fått" jobba på fredag...
Missförstå mig rätt nu, jag VILL vara hemma med barnen på fredagarna - men samtidigt har jag ett roligt jobb, med hög arbetsbelastning, där det är svårt att plocka bort delar av arbetsmängden, så den lediga dagen märks påtagligt...
Ja, det är så mycket fina ord på vårt företag om att man ska underlätta för småbarnsföräldrar, men är det någon som verkligen får ihop det i praktiken, det undrar jag ju...
Bara det här med våra stela tids- o lönesystem... Jag trodde ju i min enfald att jag kunde fylla i föräldraledigt de fredagar jag är ledig, o om jag någon gång MÅSTE jobba så fyller jag bara i att det är en vanlig arbetsdag. Men OH NEJ, så kan man ju inte göra :-O. En dam från löneavd ringde häromdagen o började med att säga: "Hujja, vad du tjorvar!!" För inte kan man göra så... eftersom jag ska vara ledig en dag i vecka under flera månader måste man göra en nedsättning av tjänsten o lägga in nya arbetstider i datasystemet, o då KAN jag inte gå in om jobba fredagar för då står det i systemet att jag är ledig... Jaha, sa ja, men jag kan ju behöva jobba vissa fredagar eller del av fredagar, hur gör jag då? DET GÅR INTE, svarar löne-tanten, eftersom du har förtroende-tid o förhandlat bort övertiden och alltså inte har "mer-tid". Nähä??!!, sa jag, då då får jag väl jobba gratis de gånger jag är inne på fredagarna då, det spelar väl ingen roll, jag har ju ändå så mkt tid som jag jobbar på kvällarna som jag inte får något för... (Visst är jag lojal mot min arbetsgivare :-D - 80% av lönen med 100% arbetstid, jag borde få pris som årets dummaste medarbetare ;-)...) Det slutade iallafall med att så tyckte hon ju inte att jag skulle göra, utan hon skulle lägga in ngt som kallas "passbyte" som jag ska fylla i de dagar jag jobbar fast jag ska vara ledig... Så det är nog meningen att jag ska vara ledig, o det är ju bra det, HAHA.
Jsut nu sitter E&S o skrattar på golvet, sjunger o leker att de är deras äldre kusiner - de är SÅÅ söta - och jag vill inte alls vara på jobbet idag!!
Men inte är det lätta att få ihop livet, med hedern i behåll på alla håll o kanter :-D...
söndag, oktober 15, 2006
Två beslut jag tog för två veckor sedan!
För två helger sedan tog jag två beslut:
1. Jag ska köpa en digital systemkamera!
2. Jag ska börja Blogga!
Beslut nr 1 hade jag o A tänkt ge mig i julklapp, men jag är så ivrig så jag har reviderat tidsplanen till att kameran ska beställas när vi får vår retroaktiva löneförhöjning någon gång här i höst, men det verkar gå seegt för löneförhandlarna... så det kanske blir en julklapp iallafall!
Beslut 2 hade lite startsträcka - men nu är jag på "g"! Det kommer nog ta ett tag innan jag får till sidan som jag vill, men tid är ju det enda vi har...
Bloggen har jag döpt till "Livet Mitt i livet". För det är så det känns just nu, mer mitt i livet än så här kan man nog inte komma... fast förhoppningsvis rent matematiskt har jag några år kvar innan jag är PRECIS mitt i livet på det sättet, om man räknar år alltså. Men det vet man ju inte.
En äldre bekant sa till mig i somras att tänk på att den period ni just nu lever mitt upp i är nog det mest intensiva och "levande" tiden i ert liv... Helt plötsligt en dag blir allt lugnt o stilla, både på gott och ont, och man undrar om man verkligen hann njuta av den tid som var... Och han har ju så rätt - jag tänker ofta på det, speciellt när det går för runt i vardagen, att NJUUT av detta - även om det är kladdig keso runt hela bordet, grus o löv på golvet o ett nystan av brottande vrålapor i vardagsrummet.
Just nu är det dock lugnt i huset, alla är ute utom vrålaporna och jag. Vrålaporna sover som små söta chimpanser i vår säng och jag skapar mitt livs första inlägg i min egen Blog!
1. Jag ska köpa en digital systemkamera!
2. Jag ska börja Blogga!
Beslut nr 1 hade jag o A tänkt ge mig i julklapp, men jag är så ivrig så jag har reviderat tidsplanen till att kameran ska beställas när vi får vår retroaktiva löneförhöjning någon gång här i höst, men det verkar gå seegt för löneförhandlarna... så det kanske blir en julklapp iallafall!
Beslut 2 hade lite startsträcka - men nu är jag på "g"! Det kommer nog ta ett tag innan jag får till sidan som jag vill, men tid är ju det enda vi har...
Bloggen har jag döpt till "Livet Mitt i livet". För det är så det känns just nu, mer mitt i livet än så här kan man nog inte komma... fast förhoppningsvis rent matematiskt har jag några år kvar innan jag är PRECIS mitt i livet på det sättet, om man räknar år alltså. Men det vet man ju inte.
En äldre bekant sa till mig i somras att tänk på att den period ni just nu lever mitt upp i är nog det mest intensiva och "levande" tiden i ert liv... Helt plötsligt en dag blir allt lugnt o stilla, både på gott och ont, och man undrar om man verkligen hann njuta av den tid som var... Och han har ju så rätt - jag tänker ofta på det, speciellt när det går för runt i vardagen, att NJUUT av detta - även om det är kladdig keso runt hela bordet, grus o löv på golvet o ett nystan av brottande vrålapor i vardagsrummet.
Just nu är det dock lugnt i huset, alla är ute utom vrålaporna och jag. Vrålaporna sover som små söta chimpanser i vår säng och jag skapar mitt livs första inlägg i min egen Blog!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)