Här var det pjäxor!

Idag har vi köpt 3 par pjäxor.

Slalompjäxor till Storebror (Stlk 47 :-O )
Slalompjäxor till Lillasyster S
Längdpjäxor till Lillasyster E

Så nu har vi:

och...Många pjäxor blir det.

Speciellt som vi förutom dessa par har ett antal pjuck i storlek som ingen kan ha just nu, samt mammans o pappans telis-pjäxor och slalompjäxor (på bilden visas Randonee-pjäxorna) och skejt-pjäxor, puh.. Inte konstigt att hela källagolvet är fullt av pjäxor...

Gulligast ihop är iallafall Storebrors och Lillasysters Fischer-längdpjäxor... (Stlk 45 och Stlk 32).

En Award

Jag har fått en Award - Tack Marie!
(Award=belöna med, tilldela, tillerkänna, tilldöma enligt institutet för språk och folkminnen ;-)

Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Kopiera in texten o bilden i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare. Lycka till!

Jag nöjer mig med att skicka denna fina utmärkelse vidare till 4 bloggare som jag ofta besöker, de har alla olika typer av bloggar, men alla med sin egen charm:

Älg i Chili: Anna Panna, min gamla kompis från förr som jag inte haft kontakt med på många år, men som via Bloggandet nu finns i min vardag igen ;-) En blogg om vardagsting och klurigheter som jag gärna besöker.

En tvillingmammas betraktelser: Tvillingmamma Lotta - som jag aldrig har träffat, men mött i cybervärlden tack vare våra twins. En tjej med härlig utstrålning och med en otrolig förmåga att uttrycka sig i ord, både i glada och svåra tider.

Fyrbarnsmamman: Persilja, som jag täffat lite genom våra barn, en tjej som inspirerar, bjuder på sig själv och visar upp sitt härliga hem, precis som det är. Befriande blogg!

Träningsblog: Puma, som jag inte alls känner - halkade in på bloggen av en slump - men inspireras av hennes träningsglädje, och inställning till träning och utmaningar. Inget man vill är omöjligt - om det så är 24-timmarslöpning eller Vasaloppet utan så där värst mycket skidträning eller skidvana. Inte alltid når man målet, men det är vägen dit som är känslan.

Igår var det bara...

...4 veckor kvar till Marcialonga, tjohoo!

Jag har nu varit frisk i en (hel) månad och eftersom jag är så väldigt bra på att titta framåt och lika bra på att förtränga trista saker som varit, så minns jag knappt att hösten kantats av förkylningar och kass träning.

Jag har kunnat träna riktigt bra hela december, flera hyfsat långa skidpass och något RIKIGT långt pass har jag lyckats få till - knappt 40 mil skidor har jag åkt hittills. Nu har jag som plan att köra minst ett 3-timmars pass till och sedan få till lite tempopass.

Åh, vad jag längtar tills vi ska flyga ner till Italien... Det gäller bara att hålla sig frisk resten av tiden också - och jag tror att jag kommit på knepet: SOVA!! (Jag har kännt mig på vippen att bli förkyld några gånger, men då har jag försökt att få till många timmars natt-sömn, och så har jag lyckats undvika förkylningsträsket.) Peppar, peppar...

Och det är bara 2 månader, 2 veckor och 6 dagar till Birkebeiner... Men det börjar vi ladda för efter Italien - en sak i taget.

Julhelgs-rapport

Så var julhelgen över.

En kort sammanfattning av vår Jul i Sundsvall:

Sol

Snö

Skidåkning

Släkt

Julmat

Jultomte

Julklappar

Julstämning

Vi har haft det bra. Den bästa snö-vintern i Sundsvall på länge. Det är ju bara som det brukar vara - där vi är, där är det bästa vädret ;-) (+4 och blåsigt i Kiruna, -4, snö o sol i Sundsvall, I say no more... ;-)

Så en hel del längdåkning i sol o kanonspår har det blivit.

Vi har umgåtts med A:s släkt och hälsat på lite gamla kompisar - kul!

Och så har vi ju åkt tååååg... Att ta sig till Sundsvall från Kiruna med tåg är INTE det lättaste. Avstigning i Ånge kl 04.26 på nervägen för att vänta 1,5 timme på stationen. Tur att det finns roliga snöhögar att klättra i. Buss Sundsvall-Långsele på hemvägen, påstigning i Långsele kl 00.25 - härlig tid för en barnfamilj :-)

Men sedan hade vi tur som tok (eller tur i oturen kanske...). 3 timmar efter Långsele blev det fel på loket, så där stod vi i 5 timmar. Men vi sov ju som små grisar på tåget, så det gick ju ingen större nöd på oss då. Tänk om lokfelet uppstått FÖRE Långsele, hemska tanke... 5 timmar på Långsele station mitt i natten med ett gäng ungar - DET hade nog inte varit så kul.

Kul tyckte barnen istället att det var att få äta godis o bullar till frukost o lunch. Maten i restaurangvagnen tog slut, och vi som tänkt lyxa till det med frukost på restaurang hade ingen vidare matsäck med oss (till farmors förfäran).

Nu njuter vi av lediga dagar hemma. Idag har vi griljerat skinka o kokat knäck - så vi drar liksom uuut på julfirandet ;-)

Fast ledig o ledig, förresten. I morgon ska jag göra ett gästspel på jobbet - ska bli riktigt kul. Speciellt när man vet att det sedan väntar 6 lediga dagar till.

NU är det jul här i vårt hus

Nu har vi julat till det riktigt här i vårt hus.

Fördelen med att man julpyntar sent är ju att man inte hunit lessna på det juliga innan det blir jul ;-)

Krukväxterna har fått juligt röda kulor, mycket snyggt tyckte han som hängde dem där. Och varför ska inte krukväxterna få lite pynt?

Köket är nu prytt med röda, juliga gardiner. Första gången på kanske 7 år som köksfönstren fått nya gardiner - fint blev det, tycker vi!

Granen har en något annorlunda form i år, man kan nog kalla den "fluffig". Som vanligt har barnen fått härja fritt i den, inget stilrent så långt ögat når - men charmigt tycker vi. Pepparkakshus har vi gjort i år, kul! Att sedan mamman o yngste sonen fick lättare brännskador vid ihopmonteringen är ju en annan historia... Smält socker ÄR hett.

Små röda ljusstakar går utmärkt att använda som smågrisar, om man vänder på dem. Och VIPS, så fick den här tomten 2 st små husdjur!Nu ska vi packa inför kvällens tågresa. Upptäckte just att tåget går 17.30 istället för 18.40, som jag trodde... Hm, lite körigt blev det nu. Att vi dessutom ska ner med Storebror på en akuttid med hans trasiga tandställning om en halvtimme störde ju också schemat lite (inte trode jag att tandläkarna jobbade idag??!!) - men det brukar lösa sig till slut.

En riktigt GOD JUL önskar jag er alla!

Jullov!!

Härligt - nu är det JULLOV!!

Slutade kl 13 idag, efter att ha lyckats få iväg en rapport helt enligt tidplan!

Vi (jag o barnen) firade vår nyvuna frihet med lunch/fika på Safari, mums! Allt gick bra (det är ju inte alltid man kan säga det efter ett fika på stan ;-) förutom att Storebrors tandställning råkade gå i för många bitar :-O...

Sedan började jag Jul-shoppa - så nu pryds köket av nya, röda "Jul-gardiner" - för första gången på 9 år - inte dåligt. Två små trä-jultomtar (på Lillebrors önskan) och en ny ljusstake inhandlades också. Nu är vi på "g"!

Nu väntar en skön hemma-helg, med bakning, lite städning och mycket träning på programmet, mysigt. Sedan bär det av söderut på måndag för julfirande hos farmor och farfar - och tänk vad bra - De har fått SNÖ i Sundsvall!!

Dagens pyjamas-outfit

Vi fortsätter med följetången annorlunda sov-utstyrslar.

Ikväll var det varken ylleoverall eller hörselkåpor som gällde. Nej, kvällens sov-outfit gick i Pocahontas tecken - iallafall enligt S själv.

Snö och lycka

Jag älskar snö!

I söndags var jag ute och tränade skidor på eftermiddan. Det var mulet och alldeles vitt överallt. Vitt på träden,vitt på marken, vitt på himlen. Vitt, vitt, vitt.

Jag tror att allt det här vita fungerar som ljusterapi på oss nordligaste nordbor. Okej, vi har ingen sol nu - men jag tror att om man är ute i allt det vita så får man ändå mer ljus i sig, än om man bott söderut där solen kanske lyser, men det är grått, brunt o mörk.

Iallafall så blir jag så LYCKLIG i allt det här vita. Att åka längdskidor, som är bland det bästa jag vet, i ett alldeles vitt landskap - gör hela min kropp alldeles glad och lycklig.

I söndags så kände jag det ut i varje liten kroppsdel - total LYCKA!

Då tänkte jag, att om man lyckas förmedla den känslan till sina barn - känslan av att träning kan göra hela ens kropp alldeles lycklig - då har man lyckats med något bra.

Det blev en toalett

Idag skulle jag handla en gummipackning till vår hopplösa toalett från 60-talet, typ. Den läcker ständigt - vågar inte ens tänka på hur många kronor vatten som försvunnit där sedan vi köpte huset för snart 9 år sedan...

Jag kom ut ur affären med - en TOALETT! (Eller, inte direkt, men toaletten är SNART på plats...)

Kampanj: toalettstol inkl byte 2995 kr.

Nu är vi på gång med att köpa renoveringstjänster, yippee!

När jag gjort köpet SMS:ade jag min man: "Jag har köpt en toalett".

A: "Nu blev jag nödig..."

Haha!

Inne på tredje VAB-dagen...

Mån: E dagen efter HÖG feber - mamman hemma hela dagen (pappan VIM, dvs "Very Important Meetings", mamman bara IM ("Important Meeteing")... som fick hållas via telefon hemifrån, vilket nog inte blev en succé, men, men...

Tis: Friska, Yippee! Men lyckan grumlades vid Dagis-hämtning - S febrig...

Ons: S hög feber, pappan på jobbresa till Luleå. Mamman hemma, IM på fm, M ("inte så viktigt möte...") på em- allt ställdes in. Försökte släcka lite bränder, men annars ingen direkt produktiv dag ur jobbsynpunkt... E på Dagis.

Tor: S kräkig men bara lite feber. Mamman hoppades på åtminstone några timmar i lugn o ro på jobbet - men pappan sa plågat att han hade VVIM ("Very, very Important Meetings") HELA dagen. Mamman hemma med S+E. Inga möten, dagen skulle vara vigd åt att ARBETA - men det är ju lätt, haha... Nu har jag lagt alla jobb-ambitioner på hyllan för idag - det är ju ingen som dör för att jag inte hinner klart mitt VIJ (Very Important Job). Det man inte hinner idag, hinner man någon annan dag..

(Och för att försvara min make, så brukar vi vara väldigt bra på att dela på VAB:andet - men nu är han inne i period med mycket VVIM - så som den förstående frun jag är så låter jag honom hållas... men jag lägger det bakom örat till nästa VAB-omgång ;-)

Fiffiga julklappar

Inga julklappar har ännu inhandlats - som vanligt. (I år har jag inte ens ännu skickat efter de traditionella fotojulkorten - har inte hittat något bra kort, så jag får väl jaga ut barnen i snön för att få lite vita julkort. Det får nog bli nyårskort istället.)

Men idag när jag gjorde en heroisk insats i de tre yngstas otroligt röriga rum, så kom jag på en jättefiffig idé.

Jag hittade pojkarnas gamla dinosaurier och andra plastdjur och sorterade tillbaks dem i "djur-lådan". Då kom jag på att några av de gamla djuren ju blir jättebra julklappar till våra yngsta juveler! Eftersom det varit så rörigt på de där hyllorna så länge, så har de ju aldrig sett de där djuren - de blir ju som nya för dem! Och det verkar ju sinnes-sjukt att köpa FLER plastdjur som sedan ska trängas med de andra i någon dammig låda.

Visst är jag KLIMAT-SMART!

Nu ska jag bara fundera ut om det är något mer i huset som kan återanvändas som julklapp...

Förresten ska vi inhandla det mesta i julklappsväg nere i S-vall dagen före julafton, för vi ska fira julen där. Men det blir bara till våra egna barn och till farmor o farfar, för jag och mina syskon har bestämt at vi inte ska ge julklappar till varandras barn. Det blir så HYSTERISKT!! Istället ger vi något genomtänkt till varje familj.

Och min mor o far är inne på samma spår som jag, årets tema är "Klimatsmart"! Där brukar alla som firar jul med dem (de vuxna) ha med sig EN klapp (med obligatoriskt rim), och sedan är det lottning. Det gillar jag!

Fördelen med lågkonjunkturen...

.. kan kanske vara att det snart kommer gå att köpa hantverkare i den här stan - och det till något mer vettiga priser än de skyhöga som varit de senaste åren?!

Vi har insett att:

Om vi inte tar HJÄLP så kommer vi få trängas 6 personer i 4 r.o.k i all evighet.

Nog för att jag brukar säga att trångt är mysigt, men jag vet inte om 9-årige lillebror tycker att det är så speciellt mysigt så länge till att dela rum med 2 st ilskna Lilla My.

Vi har nu hunnit lägga nytt golv på vinden och isolera typ 1/10 av väggarna. På 2 år.

Det känns som att vi behöver lite hjälp på traven... Eller ganska mycket hjälp tror jag nog att vi ska ta, förresten.

Senaste sov-assesoaren

Våra damer brukar kunna sova i de mest konstiga kreationer.

Nu har E lagt till ännu en märklig natt-assesoar.

Hörselkåpor. (INTE hörselproppar, utan KÅPOR).

Men vad gör man inte för att slippa höra syrrans retsamma röst.

Fast lite obekvämt måste det väl vara?

Smart drag

Jag tror att Försäkringskassan gjorde ett mycket smart drag när de införde "blanketten-som-dagis/skolan/fritids-ska-skriva-på-när-du-vabbat". De måste spara oändliga summor.

Inte för att så många brukar fuska, det tror inte blåögda Plupp.

Nej, utan för att en redan fullproppad "jobbande-föräldra-hjärna" inte klarar av detta extra moment.

Om man kommer ihåg att ta den till Dagis för underskrift, så hamnar den sedan förmodligen som ett ihopknöcklat papper längst ner i jobb-ryggsäcken. INTE hos Försäkringskassan.

Så vi VABar numera oftast gratis. Jag försöker tänka på vad mycket bra saker staten istället nu kan göra för våra VAB-pengar.

Imorgon ska jag VABa. Liten E har haft 39 graders feber idag, pappan i huset har "viktiga möten", mamman bara "halv-viktiga möten" som får skötas via telefon, så gott det går.

Och jag ska försöka skicka in lappen för de timmar jag inte jobbar, för några 6-timmar tänkte jag inte försöka prestera imorgon. En till största delen närvarande mamma tycker jag sjuklingen har rätt till. (Fast när hon sover smyger mamman upp jobbdatorn...)

Magiskt

Kiruna, 2008-12-07, kl 12.

Magiskt, eller hur?

Jag har varit i (skid-) Paradiset! (Eller -Ännu en dag på jobbet...)

Jag har varit i Skid-Paradiset (f´låt Kiruna...)!!

Vi har varit på arbetsplatsträff kombinerat med studieresa. De andra kontoren åker till London, Italien, Österrike... men vi åker till... YLLÄS i Finland!!

Skidparadiset på jorden :-)

Eftersom vi bara är 4 på kontoret och alla är skidfrälsta var vi inte så svårövertalade när chefen föreslog resmålet.

Vi har tränat 4 pass tors-lördag, totalt dryga 7 mil skidor har vi åkt i helt fantastiska spår - med snötyngda granar, midvinterrosa lågfjäll i horisonten och traditionell finsk bastu efter träningspassen.

Sedan har vi förstås också jobbat en del, men det har vi anpassat efter träningspassen ;-)

Finnarna, de kan det här med vinter-turism. På vårt hotell bodde hundratals engelsmän som flugit till FinskaLappland för att se snö, åka pulka, hundspann, rensläde, träffa tomten - och bara njuta av en RIKTIG vinter.

Hallå, Kiruna, hur svårt kan det va´?! (Svårt tydligen, för vi lyckas ju inte locka turisterna som Finska Lappland gör.)Längs spåren fanns det flera "fikastugor", som man kunde ta sig en varm choklad i om man ville, SÅ mysigt! (Fast vi som är träningsnördar skidade ju bara förbi, förstås...)

När andra kontor kommer hem från studieresan så har de "ont i håret" (skallebank) - vi kommmer istället hem med möra muskler, haha... (Fast något glas vin och någon öl slank ju ner förstås, men i alldeles lagom mängd.)

Nu har jag planerat in en skidhelg med familjen i mars - då ska vi inte åka västerut till Björkis som vanligt - utan dra österut till Ylläs!

Utförsäljning!

Just nu rear vi ut 3 st barn här i huset, två stycken tvillingar i den förtjusande 4,5-års åldern (den åldern SKA enligt Anna Wahlgren vara förtjusande - fast jag och fru/fröken (?) Wahlgren brukar förstås inte alltid ha samma uppfattning...) och ett stycke ohängd 9-åring.

De är ikväll GRATIS, nej förresten - vi kan även lägga lite emellan :-D

Jeesus, vilket humör de varit på i helgen, puh!! De skriker, gnäller, gråter, bråkar, retas och är allmänt skitjobbiga med varandra - och oss.

Och 9-åringen Trulle som brukar vara så förståndig och snäll med syrrorna - han verkar ha genomgått en total förvandling :-O

Ändå har de fått göra en massa roliga saker i helgen: Badkalas, påhälsning inkl. nattbesök av alla Kiruna-kusinerna och som avslutning Mamma Mu på bio (bio-debut för tjejerna!). Så förmodligen blev det FÖR mycket aktiviteter för våra juveler?!

Om ingen nappat på utförsäljningen till imorgon, så får vi väl hoppas att den tidiga läggningen av iallfall twinsen ska ha gett resultat.

Annars har vi haft en fantastiskt fin vinterhelg :-)

Jag har varit ute och åkt skidor både lördag och söndag och det var SÅ fint i spåren!

Frisk som en nötkärna!

Förra torsdagen var jag till Vårdcentralen för att kolla upp varför jag får ont i halsen så ofta.

Då fick jag ungefär de svar jag förväntat mig: jag behöver INTE penicillin (det är alltså virus) och "snabbsänkan" var ok.

De tog en hel massa andra prover också för att kolla om det är något fel på min blodsammanättning eller om jag har något fel på sköldkörteln.

Läkaren konstaterade också att jag hade virusblåsor i halsen och svullna lymfkörtlar. Det kändes nästa bra att han såg NÅGOT för ibland så börjar jag tro att jag inbillar mig... :-O

Idag fick jag resten av provsvaren - och de visade att JAG ÄR FRISK SOM EN NÖTKÄRNA!!

Och det är ju riktigt bra, och egentligen vad jag trodde - för jag känner mig ju frisk, förutom halsen då och då.

Förmodligen är det som läkaren trodde, att jag är inne i en period då jag råkar på en massa virus som jag inte är immun mot, för såna perioder har man ju då och då - med en massa förkylningar. Även om han tyckte att 2 år var en ganska låååång sådan period.

Jag sa lite käckt att snart borde jag ju vara immun mot ALLA förkylningsvirus, men då sa han eftertänksamt att det finns ju VÄÄLDIGT många olika virus, så tyvärr så har jag nog en hel massa kvar att råka ut för, kul, kul...

Så vi får väl hoppas att jag kan hålla mig ifrån virusarna nu. OCH sova ordentligt, och inte stressa och äta bra. Då ni!

(Nästa steg får väl annars bli Alternativ-Hälsan - där de kan kolla om man har brist på något i kroppen och sedan rekommendera en att köpa en massa piller för att åtgärda det som brister, men det känns som en väldigt dyr lösning... Och jag inbillar mig att man förmodligen kan hitta en massa saker som bör åtgärdas, även om det kanske inte har något med min onda hals att göra...)

Snö är KUL!!

De senaste dagarna har det snöat och snöat och snöat.

Det är så FINT ute!

Jag blir automatiskt på gott humör när snön vräker ner.

TROTS att jag är en villaägare - utan snöslunga.

När jag och tjejerna pulsat oss hem från Dagis (och lekt i varenda snöhög, åkt kana nerför varje liten och stor backe och kastat snöbollar på mammor, barn och systrar) möttes vi av en totalt översnöad gård med en plogvall som hette duga.

Och två glada pojkar som (inne ifrån huset) käckt meddelade mamman att "DET ÄR JÄTTEMYCKET SNÖ PÅ GÅRDEN!!"

"Jaha, och vad gör ni INNE då??"

"?"

"Jamen, ni kan väl SKOTTA, åtminstone liite, när ni kommer hem från skolan?!"

Så då bestämde vi det (igen), att man skottar iallafall en liten stund när man kommer hem från skolan. Så inte stackars mamman eller pappan måste ta ALLT.

Men jag gillar att skotta! Efter en dag inne på jobbet så är det otroligt skönt att få slita ute med snöplogen. Och idag kom jag på en sak som gjorde det ÄNNU roligare att skotta:

Vi får GRATIS isolering av kommunen, hehe.

All snö som de plogar in på vår uppfart bäddar vi om vårat hus med, så hela grunden och långt upp på väggen blir snötäckt.

De kalla golven är ett minne blott ;-)

För det gör faktiskt stor skillnad med ett varmt snötäcke runt huset för ett gammalt och dragigt trähus.

Men har ni hört något tokigt: På Dagis har de inte varit ute idag, för det var ju så kallt, snöigt och blåsigt!! Våra små tjejer fick alltså inte vara ute i den roliga snön, klättra på snöhögar, gräva snögrottor, åka kana och kasta snöbollar :-( Istället har alla ungarna klättrat på väggarna INNE en hel dag. Inte konstigt att de var som kalvar på grönbete när vi gick hem.

Ibland känns de så MÅNGA

Ibland tycker jag att det känns som att vi har VÄLDIGT många barn. Oftast inte för att de just då är ovanligt stökiga, högljudda eller överallt - utan det handlar mer om de tillfällen då det är fler än en som vill att mamma ska ägna dem sin FULLA uppmärksamhet.

Och det kan jag tycka är ett barns rätt - att ibland få sin mammas (eller pappas) fulla uppmärksamhet. Inte alltid och omedelbart direkt (för så i "givakt" kan man kanske inte kräva att omvärlden står inför en) - men åtminstone ibland, och utan att få höra allt för många "Vänta lite", "Jag ska bara...", "Kommer snart".

När barn nr 1 vill berätta om något viktigt som hänt i skolan, barn nr 2 vill visa hur duktig han blivit på sitt valthorn, barn nr 3 har trillat ner från akrobatsoffan och barn nr 4 ropar "FÄÄÄRDIG!!" - då känns det som att min simultankapacitet inte riktigt är tillräcklig.

Då åtgärdar man det mest akuta först: 1. Blåslaget barn. 2. Bajsigt barn. 3. Valthorn eller Viktig sak på skolan.

Risken är bara att när man kommer till nr 3 har antingen mamma glömt bort eller barn lessnat. Iallafall om denna situation uppstått flera gånger det senaste dygnet.

Att försöka vara en närvarande mamma och samtidigt ta sig lite egen tid (vilket behövs för att iallafall den här mamman ska kunna vara en närvarande mamma) - det är DET som är utmaningen.

Jag tänker på de familjer som har MÅNGA barn:8,10,12 sådär (barn alltså inte år...) - DÄR gäller det att ha simultankapacitet.

Äntligen!

Äntligen - mera SNÖ!! Vi har haft alldelles för lite av den varan, men idag har det snöat nästan hela dagen, yippee!

Även Gällivare verkar har fått snö idag - och vilka tävlingar de har bjudit på!

Jag säger bara - Charlotte Kalla - vilken tjej!! Otroligt, vilken insats hon gjorde idag - och vilken härlig tjej hon verkar vara, man blir så glad av henne! Tala om förebild!

Och så Hellner sen!!

I morgon ska jag ut och åka med mina grabbar - för även de blev peppade av våra stjärnor!

Det är MÖRKT ute

Och det är ju inte så konstigt, för det är ju november i Kiruna.

Men det blir ju inte ljusare direkt för att vår brolampa är trasig.

Sedan förra året. (Fast det har vi ju glömt bort mars-sept.)

Och det hjälper inte att byta glödlampa. Min händige (?) make har förklarat för mig att det är något fel på sockeln...?

Varken han eller jag har åtgärdat "sockelfelet" sedan förra vintern. (Nej, jag kan ju inte skylla på honom, för som den jämställda kvinnan man är så inser jag ju att herr och fru byggnadsingenjör är ungefär lika duktiga på att fixa socklar till lampor.... )

Så det är alltså riktigt MÖRKT utanför vår entré och alltså inte så där riktigt Välkomnande för de som mot förmodan vill hälsa på.

Min strategi är att köpa en helt NY brolampa, för den (trasiga) vi har är riktigt trist.

Det har jag tänkt göra sedan i .... mars. Nu är det november.

Jag är HELT, totaly HOPELESS när det gäller att få arslet ur och fixa (vissa) saker. FAST jag jobbar deltid och trodde att jag skulle få SÅ mycket luft under dagarna att jag skulle hinna åka på stan och shoppa brolampor på lunchen.

Kanske nästa vecka. För det är faktiskt VÄLDIGT mörkt ute vid vår entré.

(Finns det NÅGON annan där ute som är lika dålig som jag (och min man) på att fixa vissa saker som borde fixas?!)

Trallalla, nu vet jag vad det kostar!

Haha! NU vet jag vad det kostar!!

I senaste Helgbilagan till vår dagstidning finns en krönika som avslöjar att det kostar - över 4000 kr/år!!

Och det vet jag nu UTAN att ha gått på rådgivning - HA! (Tack Lina, det var en av dina bättre krönikor.)

Jag tror jag måste upplysa skribenten om att det finns lösningar på hennes problem - på med gympadojorna och spring ute GRATIS. Eller så kan hon ju få boka in sig på makens vardagsrumspass till en human peng ;-)

Moment 22

I morse skulle jag lägga in ett meddelande i telefonen att jag var sjuk. I vanliga fall fixar jag alla telefonmeddelanden via datorn, så jag visste faktiskt inte hur man gjorde...

På vårt lilla kontor har vi ingen växel, så dit kunde jag ju inte ringa - men när jag meddelade min chef att jag skulle vara hemma idag så sa han att jag kunde ringa Röstbrevlådan och begära Växeln, så skulle jag komma rätt.

"Vilket nummer vill du ringa?"
"VÄXELN!"
"Du vill ringa till Växeln. Du kopplas nu till Växeln. Numret är okänt. Kontakta VÄXELN!"
"Öööhh..."

Och vilket nummer har den förb-e VÄXELN då??

Nytt försök:

"Vilket nummer vill du ringa?"
"Företaget NN:s VÄXEL!"
"Du vill ringa till NN NN. NN NN har semester"
"Gaah..."


Efter kl 8 gick det bra, Röstbrevlådan klarar inte av att meddela att "Växelns öppettider är mellan kl 8 - 17"...

Teknikens under!

(Men nu har jag numret till VÄXELN! Som såklart ligger Sthlm.)

Btw: jag har idag ringt Vårdcentralen och fått en tid hos farbror/tant Doktorn på torsdag.

Ynklig

Jag blev sjuk under natten, med lite feber och ont i halsen och öronen, så jag är hemma från jobbet idag.

Jag minns inte när det hände sist?

När jag har feber (det räker att det stiger liite över 36,7) - DÅ är jag sjuk, svimningsbenägen över 37,5 - så ni förstår att jag är lite ynklig nu.

Nu ska jag gå och lägga mig i soffan och slötitta på en film.

Suck!

Ja, det är som en följetong det här...

Förra söndagen fick jag ont i halsen, igen. Känningar halva veckan, dvs träningsvila. Sedan vila utan ont i halsen halva veckan - allt för att jag inte skulle börja träna för tidigt.

I söndags tog jag ett LUGNT skidpass, nästan promenadtakt, och det kändes bra :-)

Idag har jag... ont ihalsen OCH örat, grrr!

Nu LOVAR jag mig själv att jag ska kolla upp vad som saknas mig. Något fel på immunsystemet måste det ju vara. Sedan 1 juli har jag haft 30 förkylningsdagar (ja, jag för träningsdagbok nörd som jag är ;-)

Igår surfade jag runt och sökte på Stärka sitt immunförsvar. Jag fick många bra tips... som att:

• Röra på mig
• Helst UTE
• Äta mindre chips och godis
• Fortsätta vara KVINNA, för vi har bättre immunförsvar än de stackars männen

Jättebra, det måste jag börja med - nu ordnar sig nog allt ;-) (för jag är ju verkligen en sån som helst sitter stilla inne och äter chips och godis samt önskar jag vore man)

Sedan stod det förstås också en massa om att äta nyttigt, vitaminer och tillskott, inte stressa och sova bra. Vilket jag verkligen jobbar på - men inte nog bra tydligen.

Nej, doktorn nästa - om jag bara kommer mig för att boka tid... DET är jag inte heller bra på.

(Det känns som att jag skrivit om detta ämne förut, hm..)

Bloggens fantastiska värld

Vilken konstig värld Bloggvärlden är egentligen. Eller kanske inte just Bloggvärlden, utan cybervärlden generellt.

När våra minsta tvillingknoddar var nykläckta, eller på gång att kläckas, så hamnade jag på några olika tvilling-sighter. Där har jag "lärt känna" flera trevliga tvillingmammor, varav jag träffat några av dem irl. Vilken möjlighet för en tvilling-kunskapstörstande blivande tvillingmamma i en lite stad i norr att få lära känna andra i samma situation - de växte ju inte på träd direkt hemma.

Men bland dessa tvilling- och trillingmammor visade det sig ju att några av dem liksom inte riktigt fanns. Egentligen. Blåögda Pia har åkt på mer än en nit, haha. Det jag har lärt mig är väl att när något börjar bli bara lite för unikt, lite för extremt, och lite för fantastiskt - då finns risken att det inte är rikigt "på riktigt".

Vilken möjlighet Bloggens värld är. Man skulle kunna kliva in i ett helt annat liv, en helt annan roll, ålder, kön - you name it.

Undrar hur många Bloggar bland alla Bloggar som är en fantasivärld? För mig börjar varningsklockarna att ringa när ett "vanligt" liv blir lite för extremt, hemskt, fantastiskt eller unikt. Om ni förstår hur jag menar. Lite trist kanske, för egentligen spelar det ju ingen roll. Om någon Bloggare är en bra, rolig eller intressant skribent så spelar det ju inte så stor roll om det är "på riktigt" eller en uppdiktad historia. För hur mycket av skönlitteraturen är "på riktigt"?

Fast när man, som med de påhittade tvilling-trillingmammorna, börjat få en kontakt (om än bara cybervärld-kontakt) det är väl då man känner sig lite blåst.

Nej, jag har inte blivit "blåst" av någon Bloggare än (vad jag vet, haha!), men varningsklockan har ringt någon gång.

Och vem vet - jag kanske inte är på riktigt, hehe.... (fast, när jag tänker efter, lite dålig fantasi måste jag ju säga att jag har om detta skulle vara min fantasivärld ;-)

Vårat kök... och andra pysselhörnor

Vårat kök är det bästa rummet i hela huset. Där gör vi ALLT (i brist på andra lämpliga utrymmen ;-)

Vi lagar så klart mat, äter, bakar och fikar.

Vi "datar", jobbar och pysslar.

Vi gör läxan, syr (nja, ibland iallafall...) och vallar.

Fast ibland blir det ju konkurrens om utrymmet. Det är ibland lite svårt att fika, pyssla och jobba samtidigt, typ.

Framförallt är det ju trist att alltid måste plocka undan det man håller på med för att tråkiga mamma eller pappa (eller brorsan) ska duka, då blir man SUR!

Vi har därför fixat en ny pyssel-läx-sy-data-hörna i vardagsrummet - perfekt!

I lördagskväll fick jag ett ryck och hämtade ett för tillfället utrancherat bord hos en av systrarna (som morfar snickrat ihop av ett gäng återvunna bräder - tungt som tusan.)

Pappan i huset låg utslagen i soffan och var inte direkt lika entusiastisk som jag vad gäller flyttkörning av tunga bord, så jag tog saken i egna händer mha syster och Storebror.

När det väl var på plats var A inte helt förtjust över arrangemanget - men jag tyckte det blev perfekt! Perfekt ställe för småtjejerna att sitta och pyssla, ska bara rensa i bokhyllan intill så att de kan ha alla sina papper, färger och pennor etc, etc, där. Och var sin låda att ha egna pysselsaker i.

I söndags medgav pappa A att det kanske inte blev så tokigt iallafall ;-)

Och det är ju kanske inte så dumt att sprida aktiviteterna i huset till fler än ett rum.

Festligt

Det blev ett riktigt Party :-)

God mat, trevligt folk, rolig underhållning, fri lejd i baren (liite mosig var jag igår ;-) - en är ju inte så van att dricka Gin o Tonic på natt-kröken...) och dans!

Och jag konstaterar (som jag alltid gör efter en kväll med dans tillsammans med min man) att det är tur att huvudsysslan jag och min man ska göra tillsammans inte är att DANSA :-O

Vi är kompatibla i det mesta: barnuppfostran, varadagsbestyr, resor, träning, renovering, diskussioner (alltså vi är inte alltid överens men vi kan diskutera;-) - men när det gäller att DANSA, då är vi som från olika universum.

JAG tycker att han tar något konstigt extrasteg som inte går att förutse.
HAN tycker att jag försöker att styra honom.

Med ALLA andra går det bra - så jag är helt övertygad att det INTE är mitt fel ;-)

Fest på gång

Ikväll ska vi på FEST! Det är Bolaget som bjuder alla anställda med respektive på hejdundrande Party för att fira att de nya Verken är klara. Själv tillhör jag ju inte Bolaget längre, men det gör min man så jag får festa till ändå, hihi!

Som barnvakt har vi lejt in vår trogna "Foster-mormor", som ställer upp i vått och torrt. Det brukar dock ofta hända saker när hon är inkopplad (som absolut INTE beror på henne!), som ambulansfärder för småflickor, magsjuka eller dödsfall på våra tillställningar (jo, förra Bolagsfesten vi var på så dog faktiskt en man :-( ...)

Så nu håller vi tummarna för att det ska bli en trevlig kväll, både här hemma och för oss!

Barnen ser iallafall fram emot att få vara mamma- och pappa-fria!

Hemma-gym(pa)

Igår bestämde jag och tjejerna att vi skulle ha Styrketräning/Gympa/Yoga hemma efter jobbet/dagis idag.

Vi har sett fram emot det alla tre, verkar det som.

Jag behöver verkligen köra lite styrketräning, och peppad av mannen i huset (som kör hårda styrkepass hemma flera gånger i veckan) så tyckte jag det var PERFEKT när tjejerna igår efterfrågade lite gympa-yoga hemma.

De förberedde träningspasset redan igår: de fina "gympakläderna" plockades fram, dvs linnen och guld-resp pepparkaks-kjolar. Själv nöjde jag mig med mina vanliga träningskläder (fast lite festligt hade det ju varit om även jag hade haft guldkjol).

Vi har kört sit-ups, armhävningar, ryggövningar, stretcing mm (jag).

Vi har gjort "Hunden som tittar upp" och "Hunden som tittar ner" (alla). (Yoga-övningar för er som inte vet ;-)

Vi har såklart fyllt på med vätska under träningen (småbrudarna).
Vi har dansat, haft redskapsgympa och "balettat" (småbrudarna).

Och allt detta har vi gjort till sound-tracket till "Mamma Mia"! (Världens sämsta film enligt en kollega till mig (karl), men vi tycker det är perfekt Gympa/Yoga/Dans-musik ;-)

Vilket perfekt träningspass!

Allvarligt talat så var det jättekul, det ska vi försöka göra om minst en gång i veckan - då kanske jag lyckas få lite styrka i min kropp till slut.

Far blev firad

Igår var det Fars dag - och vi glömde INTE bort det ;-) (Det blev inte heller som för 2 år sedan då jag TRODDE vi glömt bort det, men var några veckor för tidiga istället, haha)

Sovmorgon till Far och nybakade muffins till fukost var planen. Så blev det också, men pga av en lite trött fru och lite saknade ingredienser så blev det en stressig morgon för vissa av oss (typ för mig ;-) som fick göra en blixtutryckning för att leta upp någon mack som eventuellt kunde ha bakpulver och russin på sin meny. (Tur att mackarna inte har så mycket bildelar längre utan mer russin och bakpulver...)

Men kl 9.30 kunde pappan väckas upp med nybakade morotsmuffins, teckningar från barnen och en heminredningstidning (och en svettig fru)...

(Teckningarna fick jag leta upp ur någon påse från Dagis, för det var inget barn som var så intresserade av att rita teckning till far på beställning - och tidningen var egentligen tänkt att vara Utemagasinet, men den hade han redan, så det fick bli en liten annan nisch istället... till följd av att han lite trött konstaterade, efter att ha bläddrat igenom den till frukost, att vilken ENERGI vissa verkar ha när det gäller att fixa i huset... )

Men det var goda muffins och fina teckningar - och Far BLEV glad, trots sin känsla av tillkortakommande vad gäller renoveringstakten!

Och min egen far glömde jag bort (igen)... Jag ÄR inte så bra på såna här dagar, men det är inte han heller - så han blir nog minst lika glad om jag ringer honom idag eller imorgon istället :-)

Det plötsliga och ofattbara

Den senaste veckan har jag fått reda på att två jag känner förlorat sina män plötsligt och ofattbart.

Tvillingmamman jag "lärt känna" via nätet har i veckan hastigt förlorat sin man och pappa till deras två små pojkar. Livet är så oberäkneligt och grymt ibland.

I veckan träffade jag en gammal arbetskamrat till mig och hon berättade att hon förlorat sin man lika plötsligt och oväntat för några månader sedan.

Jag känner så med dem och deras familjer!!

Ju längre jag lever ju mer tacksam lär jag mig att vara för det jag har. Jag vill leva i nuet och glädjas åt allt och alla som finns omkring mig, för det är inte självklart.

Jobba hemma!

Kreativ miljö vid hemma-arbete... ;-)

Långfärds-skridskor!

Idag bytte jag ut det planerade träningspasset på skidor mot en tur med långärdsskridskorna med syrran.

Jag ångrar mig inte - vilken eftermiddag!

Om att försöka träna

Jag VILL träna.

Jag ÄLSKAR att träna.

Men jag får ont i halsen ung en gång/månad.

Det är SÅ trist!!

Sista månaden har jag faktiskt fått ont i halsen oftare än en gång/månad.

Jag har förut analyserat mina förkylningsperioder och kommit fram till att det beror på:

• stress (på jobbet)
• för lite sömn
• för hög intensitet när jag tränar

Jag försöker att ordna jobbet så att jag inte stressar.

Jag försöker få nog mkt sömn (inte alltid så lätt med två små brudar som fortfarande helst vill ligga tätt, tätt intill mamma på nätterna).

ÄNDÅ får jag ont i halsen HELA tiden. Man kan tappa sugen för mindre.

Nu är jag inne på att kontakta läkare för att få lite råd o hjälp. Borde jag operera halsmandlarna? Är det några värden som är åt skogen?

Samtidigt känns det som ett lyxproblem. Jag blir sällan så sjuk att jag inte kan jobba eller ta hand om barnen. Jag är bara så krasslig att jag inte kan träna som jag vill. Och det sänker faktiskt livskvalitén för mig.

Jag ska nog söka hjälp för detta. Ska kolla om det finns någon privatläkare i stan som vill ta sig an mig mig - för jag känner att jag inte vill ta resurser från allmänvården, de har nog med att ta hand om de som verkligen behöver hjälp.

Fast just nu känner jag mig faktiskt riktigt frisk :-)

Halloween-tankar

Jag gillar inte riktigt Halloween. Har aldrig blivit riktigt bekväm med företeelsen. Men jag tycker om den här långhelgen, Allhelgona har alltid varit ett mysigt och fint avbrott i den mörka och ofta speedade hösten.

De första åren som barn började ringa på dörren och säga "Bus eller Godis" tog de oss helt på sängen. Vi hade inget godis hemma och när man sa att det väl fick bli bus då - så blev de rara små barnen inte glada.

Lågvattenmärket var när tre grabbar i undre tonåren ringde på, outklädda, och sa "Godis eller Pengar!!". Då lackade jag ur totalt på de stackars grabbarna. Jag skulle bli GALEN om mina barn gick omkring och tiggde så i husen.

De senaste åren har vi börjat lära oss att ha godis hemma, och förra året så ville en av grabbarna gå runt o "busa" med en av hans kompisar. Först så tänkte vi säga NEJ, men sedan så ändrade vi oss. Om de var utlädda, och snälla, så fick de gå runt. Sån tur var så tyckte han inte att det var roligt, så i år är det ingen av barnen som busar. (Inte den sortens bus iallafall ;-)

En EGEN fredagkväll!

Jag är helt SJÄLV hemma ikväll :-O

Jag minns inte när det hände sist. Känns som att det aldrig inträffat förut.

Tjejerna sover över hos en av mostrarna. Grabbarna i familjen är på bio.

Och jag sitter i soffan och surfar, slötittar på TV o äter chips (o dricker whisky - för min hals ;-)

SÅ HÄRLIGT!!

Reseskildring

Jag har varit ute och rest med två små änglar. Det var knappt så jag trodde att det var mina barn - de har varit som ljus hela helgen. Ja, förra helgen alltså - vi har hunnit komma hem och jobba oss igenom en vecka redan, shit vad tiden går :-O ...

Så det är ett bra tips - om era barn börjar bli riktigt tjuriga, trotsiga o bråkiga hemma - åk ut och res, så blir de till små änglar :-)

Resan ner gick över förväntan. Vi fick åka liggvagn, alltså dela kuppe med några andra damer, och mina damer uppförde sig exemplariskt.

Väl framme i Sthlm, mötte vi våra kompisar vid "ringen" och tog oss sedan ut mot Djurgården för att gå på Junibacken. Jag kan väl säga att det märktes att vi var från landet och att tjejerna varit instängda på ett tåg i 16 timmar... Den vanligtvis coola mamman höll på att få hjärtslag flera gånger eftersom de små damerna inte förstod att som barn i en storstad så ska man hålla sig till mamma... INTE springa som yra höns hit och dit - för då hittar man kanske inte tillbaks till SIN mamma igen bland alla andra mammor o pappor o brandbilar o bussar o affärer... Riktigt hjärtstillestånd höll det på att bli när jag helt plötsligt inte såg Ebba på bussen ut mot Junibacken utan trodde att hon hoppat av bussen ... Men hon var bara skymd av en tant... Jag insåg iallafall att ett telefonnr till min mobil skrivet på deras armar var rätt bra - om det skulle gå snett någonstans... (Men jag vidhåller iallafall att de var små änglar, för även änglar kan ha spring i benen ;-)

Junibacken var en succé, vi åkte sagotåg TVÅ ggr, red på Lilla gubben och såg Pippi-teater.

Sedan tog vi oss med tåg vidare till Mariefred, där vi har lekt, fikat, promenerat, klättrat i äppelträd (för mina små fjäll-änglar var det en riktig happening, med äppelträd istället för fjällbjörk, och som dessutom hade LÖV, haha...), tittat på ångtåg och pratat, pratat, pratat (mammorna...)Söndagen avslutades med fika på Kulturhuset och middag på McDonalds. Tyvärr orsakade en (trasig) McDonalds-ballong en viss tragedi för en av änglarna vid avfärden från Stockholm, men en snäll syster och några nya böcker höjde humöret igen.

Sedan började jag känna igen mina småmonster så smått på förmiddagen innan vi anlände Kiruna igen - men hur lätt är det att vara en ängel när man vaknar kl 6 och har 5 timmar att slå ihjäl på ett natt-tåg? Lite får väl de trötta mammorna o tanterna o gubbarna tåla ;-)

Resa på gång

I morgon kväll sätter jag och småtjejerna oss på tåget för färd mot Mariefred! Vi ska hälsa på våra kompisar där, M&M, och vi ser så mycket fram emot det!

Både tågresan (sovtåg är ju ett Äventyr!) och påhälsandet. Vi träffar dem i Sthlm på fredag, så ska vi först hitta på något kul där.

Gissa om det är några små människor här hemma som är förväntansfulla ;-)

Frusen, långsam stadspromenad

Vi var på stan en sväng efter jobbet idag, jag och de tre yngsta trollen. Presenter till hemvändande kusiner o moster skulle inhandlas.

Det var länge sedan jag frös så mycket! Barnen är man alltid så noga med att de har på sig rätt mängd kläder - men jag verkar totalt ha glömt vilken årstid vi har :-O Utan mössa och varken långkalsonger eller överdragsbyxor, burr.....

Man kan vara ute i 30 graders kyla och tycka att det är helt OK, men felklädd på stan i någon minusgrad - då håller man på att frysa sönder.

Det blir ju inte bättre av att de små trollen ibland kan gå SÅ sakta, så sakta... Det är inte klokt hur sakta man egentligen kan gå, om man är på det humöret, utan att stå stilla. (Fast stilla stod de också, och låg stilla med när jag tänker efter.)

Jag kan bli så otroligt irriterad när man måste gå med myrsteg hem. Speciellt när man fryser. Fast mest irriterad blir jag på mig själv - för vad GÖR det att det går sakta, egentligen?? Vi har väl ingen brådska. Men jag längtar iallafall tills man kan promenera på i helt normal takt till och från stan, och till den dagen då det inte är så många utbrott, typ "Jag vill gå först" och "Jag vill trycka först" och "Jag vill INTE gå!" och "Jag vill ha tugg-gummi" och "Varför får VI aldrig någonting" och "Varför får JAG aldrig bestämma!".

Men den dagen, då vill de väl inte gå på stan med mamma, förstås.

Trollungar

Kände bara att jag var tvungen att visa lite kort på mina trollungar - fast det äldsta trollet slipper den här gången.

Ibland, när de är på sitt alldeles värsta humör - retas med varandra, trilskas och tjurar (små damerna mest) - så glömmer man liksom bort vilka bedårande barn man har (visst får man vara partisk ;-)
De yngsta trollens dagiskort togs samma dag som en av trollen klippte sig själv, men FÖRE snaggningen :-D Men det hade ju blivit lika fint ändå, som någon sa - Allt klär en skönhet! Som synes är kortet avfotat (här finns ingen scanner inte), men jag hoppas att vår käre skolfotograf inte tar illa upp för det.

Första skidpasset!

Knät bättrade på sig under natten, stelt och lite ont på morgonen - men stort hopp om livet.

Så stort så att jag vågade mig på att ta min sämsta skidor och bege mig till Varggropen där jag hört att det skulle finnas några s.k. skidspår.

Det fanns det, och det var SÅ härligt att få åka skidor i solskenet. Och knäet gjorde nästan inte ont alls.

Första passet för säsongen är alltid lite speciellt. Spåren var väl sisådär, lite grus här och där, men med skidor som man inte behöver vara rädd om var det helt OK. Mycket mer OK än första passet förra året :-). Idag var det nästan ingen nörd-varning alls. Nästan.

Nu är det lite synd om mig

Idag när jag var bilmekare (eller så heter det nog inte när man byter däck, haha) så skulle jag in i våran cykelboda och hämta något. På vägen ut snubblade jag på en cykelpedal och föll handlöst - med knäet rakt på en sten (det är alltså ett uthus utan golv, om ni undrar varför vi har stenar i uthuset ;-)

Det gjorde för piip ont, trodde jag skulle kolavippa först, men efter ett tag var det helt ok.

Nu på kvällen har det börjat göra ondare och ondare, så nu haltar jag omkring här hemma och tycker riktigt synd om mig själv.

(Men det värsta av allt är att det knappt syns något alls på knät,så jag har lite svårt att få de sympatier jag är värd här hemma, haha...)

Dagens tips!

Om muttrarna sitter för hårt fast när du ska byta däck, förläng fällkorset med ett 1-meters rör - då kan man besegra vilka muttrar som helst!

Ja, jag har alltså bytt till vinterdäck på vår nya bil idag - ett trevligt litet lördagsnöje. Nu är det ju så att A bytte till vinterdäck på den andra bilen och att den här står i mitt namn, så jag kände mig rätt manad att fixa det. Men jag höll på att gå bet - hur mkt jag än slet så fick jag inte lös några av muttrarna - men det var då jag fick lära mig TRICKET! Lätt som en plätt!

Mera bilar

De senaste 9 åren har vi haft EN bil, före det krävde jobben att vi hade 2 st. Det har kännts SÅ bra att bara ha en bil i familjen, vi har alltid lyckats samordna så det har flutit på bra.

Ända tills nu. Förut jobbade vi på samma jobb, nu har vi några km mellan oss. Det BLIR lite krångligt att få ihop det. A måste helst ha bilen när han lämnar på Dagis, vilket han oftast gör. Jag kan gärna gå och hämta dem efter jobbet - men när det sedan krävs att jag skjutsar, handlar eller gör något annat ärende innan A kommit hem från jobbet blir det krångel.

Så vi har nu valt den enkla vägen... Igår köpte vi en bil till... En mindre, bensinsnål, hyfsat billig sak, med helt ok krocksäkerhet. Ibland måste man frångå ens principer för att få vardagen att bli enklare...

När vi väl bestämt oss för något så är vi rätt snabba. Vi hade spanat in en bil på nätet, åkte dit och provkörde - och lyckades pruta ner på det redan sänktapriset (DET är jag stolt över, det är liksom inte vår starka sida..) - så då slog vi till.

Så nu står det TVÅ bilar härute. En annan fördel med det är ju att om en av bilarna går sönder, så har vi en back-up... (våra bilar brukar ju göra det...)

12-åringen blev lite förskräckt när vi kom hem med den lilla nya blåa bilen... Han frågade lite oroligt hur vi hade tänkt att vi skulle få plats ALLIHOP, för han trodde vi tänkt sälja den STORA röda... Och det är klart, lite svårt skulle det väl bli - men med några i takboxen så går det säkert ;-)

Lugn eftermiddag

Jag har ju börjat jobba deltid, med målet att hämta tjejerna senast kl 14.30. Det lyckas oftast.

Idag lyckades det.

Och här sitter jag nu strax före kl 16 HELT ensam i huset. Känns det iallafall, 12-åringen är uppe på sitt rum och inte direkt kontaktbar, vad han nu pysslar med.

9-åringen är hos en kompis och tjejerna är inne hos grannen. Jag har varit ute i det vackra vädret och krattat en stund och nu sitter jag här vid datorn och slappar med en kopp thé.

Hm, det känns som att största anledningen att jag gått ner i arbetstid är att träffa mina barn mer - men de har inte tid med mig, haha!

Fast å andra sidan så hade ju inte tjejerna fått umgås med favoritgrannen en stund, om vi inte kommit hem tidigare. Och jag hade inte fått den här sköna, lugna stunden innan middagsbestyren ska dra igång.

Så - det känns inte helt fel att jobba mindre, aaahhhh...

Det där med styrketräning...

Ibland är jag väldigt lik min far. Det är bara att erkänna det.

Jag har lite strul med min rygg och skulle nog må bra av att köra lite styrketräning för mage och rygg.

Jag tycker styrketräning är riktigt tråkigt. Min man kör egna styrkepas hemma kanske 2 gånger/vecka - men jag kommer mig inte alls för att göra det.

Jag tycker också att det är rätt trist att träna inne. Fast jag inser ju att för att komma igång med rygg- och magträning så vore det nog bra att gå på någon organiserad träning.

På ett av stans tränings-ställen har de flera rygg- o mag-pass per vecka, så det vore kanske något för mig. Jag gick därför förbi och frågade lite vad som gällde, om man kunde gå på enstaka pass och vad det kostade.

Jo, i och för sig så kunde man ju gå på enstaka pass, men det blir ju VÄLDIGT dyrt...
-Jaha...??
Så det bästa är ju att jag blir medlem för då kan jag ju träna hur mycket jag vill, för de har ju ett SÅ stort utbud...
-Men jag vill ju bara gå på ett 30-min pass/vecka, så då verkar det ju lite dumt att bli medlem för en säkert rätt rejäl kostnad - vad kostar det?
-Det kan vi inte säga...
-Nähä..??
-Men om du bokar in ett möte med en rådgivare kan du få reda på vad det kostar...
-Men, alltså, kostar det 1000, 2000 eller 3000 kr/halvår - det måste du väl kuna säga??
-Nej, det får vi inte säga...


Jag blev så överrumplad att jag bokade in ett möte där de skulle vara så snälla att berätta för mig vad det kostar att bli medlem.


Men väl hemma - det var då jag blev som min far. Obstinat! Så, jag avbokade tiden och tänker inte gå på ryggträning på det stället. Ska det vara så himla besvärligt att få komma dit o gå på enstaka pass om man inte vill bli medlem i deras klubb - då får det vara.


Nu har jag hittat ett annat ställe, där man gärna får komma och träna någon gång nu och då - UTAN att bli medlem... Så det får det bli! (Fast min man säger att för halva kostanden/pass så kan jag få vara med på hans, haha...)

Bilen är klar!

För nästan exakt en månad sedan pajjade bilen. Idag är den hel och hemma igen, efter 30 dagar...

Jag är inte förvånad, det brukar bli så när våra bilar går sönder. Jag minns en Kristi Himmelfärd när bilen stannade precis när vi kommit tillbaka till stan efter en helg i fjällen. Precis till semestern i juli var den lagad igen...

Den här gången tog det först en vecka att få in den på verkstan, sedan 2,5 vecka att få hem reservdelarna. De måste ha skickat efter dem från Yttre Rymden eller nåt.

När delarna väl var på plats och bilen isärplockad på billyften så upptäckte de att någon liten detalj saknades... så där fick bilen stå några dagar... När allt väl var klart och leverantören av reservdelarna skickade notan till Verkstan visade det sig att den prisuppgift Verkstan först fått var fel. Det skulle bli 3000 kr dyrare... Men Verkstan tyckte att vi varit tålmodiga nog, så de tar den smällen - TACK!

Så i en månad har vi förflyttat oss med cykel och till fots. Många vändor till affären har det blivit. Berget med återvinningsförpackningar har vuxit sig STOORT här hemma.

Men ändå tycker jag att det gått över förväntan. Det går ju att klara sig utan bil, även om man blir lite begränsad. Man kanske skulle ta en bilfri månad varje år helt frivilligt ;-) Det skulle väl ge oss miljö-plus-poäng...

(Med tanke på hur våra bilar brukar bete sig, så kan vi nog ordna bilfria månader lite nu o då, utan att det behöver ske på frivillig basis, haha...)

En kort vinter i år

Här parkerade våra tjejer sina kälkar i söndags... jag tycker de ser lite övergivna och felplacerade ut, haha!
Blommorna blommar ännu för full hals i våra blomlådor, så nu känns det som att vintern är rätt långt borta.

Min man är lite knäckt, för i Bruksvallarna finns (eller fanns iallafall i söndags) 2 mil skidspår på natursnö... och här är det varmt och snöfritt igen.

Vi vill ha vinter nu!

Första skidpasset VAR inte långt borta!

Vissa av oss kunde ju inte hålla sig - skidor på!
Lite sura var de för att det inte gick så fort - men i Vattentornsbacken lyckades de faktiskt få up lite fart på det snöpudrade gräset ;-)

Överumplade, som vanligt

Även om man vet att den kan komma när som helst (speciellt som den var och hälsade på oss förra lördagen redan) så blir man alltid lika överrumplad.

Snön har fallit under natten...
Som ni ser var vi inte riktigt förberedda, haha! Vi hade räknat med en solig, kall dag även idag. Igår började vi kratta ihop alla våra löv, men vi har väl knappt hälften kvar... Studsmattan är inte nedmonterad (det skulle vi göra idag!) och tvätten hänger ute (den skulle frystorka tänkte vi). Vi får väl göra så gott vi kan i den snötäckta trädgården idag - och glädja oss åt att första skidpasset kanske inte är långt borta!

Vi verkar ha en blivande frisör i familjen

I går kväll när pappan i huset höll på att röja i vardagsrummet, ropade han till mig och frågade vilken docka det var som blivit snaggad nu?! Handen hade han full av ljusa lockar som han hittat under soffan...

Jag kände på lockarna och insåg direkt att så där tunnt, ljust och mjukt hår har ingen docka... Jag hade varit på ett föräldramöte på kvällen så det var pappan som hade lagt de små juvelerna. "Såg du inte om någon var snaggad när du la dem??!!" "Njaa, nää, det tror jag inte..."

Vi gick in till dem och kikade först på S... nej, där verkade alla lockarna vara kvar. Till E:s säng, och där låg hon - med en BUFF på huvudet!!

"Hade hon buff när hon la sig??"
"Ja, hon sa att hon ville ha nattmössa - och, ja, de brukar ju sova i så mycket konstigt så varför inte nattmössa...?"

Nattmössan åkte av - och där låg den lilla prinsessan och sov - i en ny snaggad frisyr...

Till saken hör att de alltid tjatar om att de vill ha låångt och lockigt hår som moster.

Till saken hör också att E sagt flera gånger (minns jag nu) att hon tycker att hon har för lång lugg och att jag ska klippa henne... Men jag har sagt att jag tror hon blir jättefin i lång lugg - för hon vill ju ha likadant hår som moster...

Så, vi får faktiskt skylla oss själva. Om mamma eller pappa inte klipper en fast man ber om det, så får man väl klippa sig själv.

I morse när hon fick se sig själv i spegeln, sa hon först: "Jag vill ha samma hår som förut!!!"

Men sen tittade hon en stund till, kände på luggen och lyste upp i hela ansiktet: "Precis som pappa!!"

Och så tokigt blev det ju faktiskt inte, vi kanske har en blivande frisör i familjen?

De kommer hem!!

Måste ju också berätta att syster med barn ska komma hem från Pakistan!! Vi är SÅ glada!

Det blir helt perfekt för de avslutar sitt äventyr med en redan inplanerad semester i Thailand några veckor och landar hemma i slutet av oktober.

Vi längtar!

Nu blir det andra bullar (åh, vad vitsigt ;-)

Så här dagen efter rapportinlämnandet började mitt nya liv - 6 timmars arbetsdag, SÅ lägligt!!

Tjejerna var på ett förtjusande humör när jag hämtade dem efter "mellis" (så är det inte alla dagar...) och sen gick vi hem och bakade bullar!

Så jag satte ribban högt, nu kanske det förväntas bullbak VARJE eftermiddag, hmm...

Himla skönt var det iallafall att glida från jobbet vid 2-tiden, aaahh...

Det här med tidsuppfattning

Jag har varit uppslukad av en rapport ett tag.

I början av juli fick vi ett självmordsuppdrag som skulle levereras 30/9. Jag ifrågasatte hela tidplanen innan vi tog på oss uppdraget, men konsult som man blivit så tackar man ju inte nej till ett uppdrag. Hm...

För mig finns det en helig ko - och det är dead-lines på jobbet. Har man lovat ska man leverera.

För att göra en lång historia kort så har det blivit långa kvällar den senaste veckan. Nätter också ska jag erkänna. Jag kan ju också säga att det är väldigt tufft att jobba med personer som totalt saknar tidsuppfattning.

Sent igårkväll saknades fortfarande en ganska fundamental detalj i rapporten. Lugn, lugn, sa mannen med den märkliga tidsuppfattningen - den är på väg... (det hade han i och för sig sagt i ca 1 månads tid - men hoppet är det sista som överger en...)

40 min före midnatt kom ett mail från mannen med den helt obefintliga tidsupfattningen.... DATORKRASCH!!! ALLT BORTA!! Men Lugn.. det tar nog 30 min att återskapa... (Vems 30 min han menade sa han inte, men det visade sig iallafall inte vara den typ av 30 minuter jag brukar mena.)

23.56 kom ett nytt mail - det tar tid, jag hinner inte...

Jag hade ju förberett mig för det scenariet så jag hade förberett ett mail till beställaren med den nästan-färdiga rapporten. Fick bara lägga till några ord om datorkrasch som förklaring till den saknade detaljen som istället skulle kompletteras med idag.

23.59 - en knapptryckning, och så var den iväg. JAAAA, jag klarade leveransdatum 30/9 - YES, YES, YES!! (Om än inte helt komplett, men nästan!)

---

Men, NEEEEJ, vad står det på mailet som skickades iväg.... 2008-10-01, kl 00.01....

Hur f-n kan datorns klocka skilja sig från tiden i mailet??

Den lilla viktiga detaljen är ännu inte klar. Kl 16.45 idag meddelade mannen med en tidsuppfattning som inte är som min att den strax skulle vara klar, och det kändes ju tryggt att veta.

(Den försenade minuten har orsakat viss munterhet hos beställaren, hahaha....)

Stockholmsdagar

Jag har varit 2 dagar på kurs i Stockholm och det har varit SÅ skönt! Mastigt men bra program, trevliga människor, "lagom" middag (tur för mig som hade lite "ont i håret" i söndags efter helgens 50-års fest ;-), en hel natts ostörd sömn och ett fantastiskt fint höstväder.

Så nu är jag full av energi att brottas med de små monstren här hemma :-)

Det här kortet tog jag igår eftermiddag när vi promenerade på Kungsholmen till Centralen. Retsam som jag är så MMS:ade jag ju såklart den till min man, som hade marktjänsten hemma.


Den här bilden fick jag tillbaka :-D

Vad har hänt med Bloggen?

Min Blogg ser jättekonstig ut? All text är JÄTTESTOR, och så är det föresten på alla google-sidor jag besöker (typ bloggar o googles hemsida) men inte på andra sidor på nätet - konstigt?

Någon som har något bra tips hur man får det "som vanligt" igen?

Min franska blogg

Visst har jag en internationell blogg??!!

Lite imponerande är det väl att man kan få bloggen översatt till tex franska.

Här är det någon fransos som varit intresserad av ett "Marcialonga"-inlägg, och vips så är min lilla blogg Fransk ;-)

Så var jag där igen...

Det är inte så att jag bestämt mig för att börja jobba heltid igen, eller att jag blivit förkyld igen - nej, jag har gått med i Facebook, IGEN, haha!

Först blev jag inlurad av en syster, förra hösten tror jag det var, men jag blev mest stressad av det. Man fick så mycket information om vad alla gjorde hela tiden så det kändes bara för mycket. Så jag checkade ut.

Sen så hamnade jag där igen en kort period, bara för att ganska direkt sparka ut mig igen.

Nu är jag alltså där igen, haha! Nu skyller jag på mina båda systrar... Storasyster fick in Lillasyster som för närvarande befinner sig i Pakistan. Och Storasyster berättade om så mkt kul som Pakistansystern hade för sig därinne, så vad gör man? Klart man måste in igen, om så bara för att få ännu lite mer kontakt med Pakistan-systern.

Så nu är jag där inne och "addar" vänner och berättar vad jag har för "status" JUST NU. Min man tycker att det hela är helt vridet, och jag är nästan beredd att hålla med honom, haha! Men nu har jag precis blivt vän med en gammal klasskompis som jag inte lyckats träffa ordentligt sedan jag flyttade upp hit -99, TUR att det finns Facebook!

Träningsglädje

Jag var lite krasslig förra veckan, så det blev lite dåligt med träningen. I måndags kände jag mig redo för ett träningspass igen och skulle ut och köra ett lugnt löppass på eljusspåren här intill. Jag kände mig starkare än på länge, så det var faktsikt svårt att hålla igen! Det vackra vädret, med fullmåne och hög klar luft i kombination med min för kvällen starka form gjorde träningspasset till en njutning! Jag älskar att träna utomhus!

Igår var det tränings-orientering på programmet, och det var lika kul som vanligt! Benen kändes en aning tyngre än dan innan, men jag hade även igår en känsla av styrka i kroppen som jag inte haft på länge. Det är en SÅ skön känsla att känna sig stark i en sugande uppförsbacke!

Idag vilar jag mina smått stela ben, det känns som att de behöver det. Förra veckans krasslighet får jag heller inte helt glömma bort, lätt att man börjar köra för hårt bara för att det känns bra. Nej, det gäller att ha tålamod och förstånd.. (Och det är jag ju känd för, haha!)

En oförglömlig helg

Den här helgen kommer vi nog aldrig att glömma. Bland annat för att det var en helg med ett helt sanslöst vacker väder. Man kan inte uppleva bättre väder i fjällen en helg i september - helt otroligt! Klarblå himmel, hög och klar luft och vindstilla.

Tots bilhaveri kom vi till fjällen med 4 barn och 4 cyklar! Med en lånad bil (tack syster!) och mha av tåg ena vägen och bussiga kompisar andra vägen kunde vi göra det vi planerat - cykla och äta kräftor!
Men vår fantasiska tur höll på att sluta i katastrof. Vår 12-åring gjorde en cykel-krasch som kunde slutat så illa som det bara går. Det var det värsta jag upplevt i hela mitt liv.
Men vår grabb måste haft en skyddsängel som satt på hans axel den här dagen - han kom undan med rejält svullna knän och armbågar - och har idag t.o.m varit med på gympan.
Ganska snart efter kraschen var han i så god form att han till och med kunde skämta om det hela - men hans mor och far har nog haft det lite tyngre. Många funderingar om vad som kunde hänt och vad vi dragit ut våra barn på har farit genom våra huvuden.

12-åringen verkar iallafall inte allt för tagen för han tyckte att det på det stora hela var en riktigt bra helg, bara man tar bort någon timme där på lördagen: Fin cykeltur, "After Bike" på verandan i Björkis, bastu, kräftfest, Silverfallet på söndag och kanonväder hela helgen.

Och när han tycker så, får man väl bara hålla med.

Men nästa år hoppar vi nog över just den här cykelturen... förra året hade precis samma pojke närkontakt med buskarna, fast den gången i ett getingbo....